Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1855, sida 1

hörsamma kallelsen, men han lat i ödmjukhet fråga om ej gresfvinnan ville visa honom den nåden att under sin vanliga förmiddagspromenad stiga in i hans bostad för att der säga honom sin åstundan, eller om han i annat fall finge tillåtelse att skicka sin nyss från Paris hemkomne, och utmärkt konstersarne, verkgesall, för att mottaga hennes besallningar? Det sista blef antaget, emedan den höga damens lilla knähund haft ett anfall af kramp, som serdeles oroade hans unga, sköna egarinna och omöjligt tillät henne att den dagen lemna sin älskling ur sigte. Inom kort stod således den unge juveleraren väntande i hennes förmak. För in honom hit! befallte grefvinnan, jag törs ej gå ut från min stackars lilla Beauty .... Ert namn? frågade hon den inträdande, besvarande med förnäm nedlåtenhet hans ödmjuka bugning. — Meijerson, gesäll hos hosjuveleraren mäster Rubon, tills ers högvälborna nådes tjenst, svarade ynglingen. — Godt, er husbonde har rekommenderat er, och på denna grund vill jag i edra händer anförtro en klenod, hvars värde troligen är lättare uppskattadt än ersatt, ifall någon skada skedde; se här! Meijerson tog det strålande smycket, som