I Skogen. Novell af Julie Burow. Ötversättning från Tyskan. (Forts. fr. N:o 116.) Hon tryckte en het kyss på hans panna, lutade sig ned mot hans hand och kysste den med ödmjukhet, derefter gled hon långsamt ned framsör honom och blickade honom knäböjande med ett inspireradt uttryck i ögonen. — O Walther, du har ett ädelt hjerta, men jag är dig ej ovärdig. Jag älskar dig, o jag älskar dig så högt, så varmt, så innerligt, att jag har kraft att försaka dig. Han lösgjorde sig ur hennes armar och gick, häftigt upprörd, fram och tillbaka i rummet. Derute tjöt stormen och böjde de gamla trädens kronor, så att de suckade högt; den svällande floden brusade i sin smala bädd och Yyckte med sig hela sträckor af den sköra