Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1855, sida 1

Aftonbladets fördel. Naturligtvis heter det nu, att vi förvrängt dess yttranden, och A. B. sysselsätter sig blott med 5fsörklaringar? och -korollarierderaf; men det råder en märkbar skiljaktighet emellan dess satser och påståenden i den af oss anmärkta uppsatsen, samt i artiklarne af den 7 och 8 i denna månad. I den förra fordrade A.-B. icke något annat vilkor för Sverges till Vestmakterne lemnade bistånd, än tillrackliga garantier för krigets kraftiga fortsättande, jemte delaktighet i rådslagenk; det yttrade väl att det icke ville Sverges deltagande Åutan allt afseende å krigets omfång och det mål Vestmakterna för detsamma uppställt; men långt ifrån alt yppa en tanke på något svenskt mål för våra ansträngningar, eller en önskan att vi skulle deraf hemta någon fördel, eller ens att Rysslands territorium borde inskränkas, förklarade A.-B., att det vej höfdes oss att på förhand begära vissa belöningar.) att Åvår ära vore för stor att tillåta oss, såsom tidningen kallade det, sälja vårt bistånd för betingade fördelar, och det inskränkte sig, i afseende på framtida förändringar, att hoppas på solkopinionens makt samt till det negativa yttrandet, att det vore för tidigt att upp-ätta en fana (Polens), som Europas regeringar hittills ansett liktydig med revolutionens. — Den som läser dessa yttranden, utan att känna A.-B:s innersta tankar, hvilka icke kunna vara hvarken oss eller allmänheten bekanta, skulle den väl kunna sluta till något annat, än att A.-B. funne sig tillfredsstäldt, om vi blott komma i krig, eller hvilka äro de för Sverge betryggande fordringar, som A B. deruti uppstält? — Men det låter annorlunda nu. Han uppställer i sina sednare artiklar följande postulater: att Vestmakterne skola ej förr sluta kriget i Östersjön, än Rysslands öfrermalt der blifvit tillintetgjord; att de skola ej blott för kri gets längd, utan äfven intill dess händelsernas utveckling gör det obehöfligt, åtaga sig att med ) Aftonbladet tyckes vara mycket indigneradt öfver att vi benämnt detta yttrande en Åearning aw icke be gära materiella fördelar; men då detsamma icke kunde vara en befallning, och då A.-B. bade deruti och i det följande sökte föreställa nationen det ohöfviska uti att betinga sig fördelar, så måste väl yttrandet ansetts så-om en varning. Så uppfattade vi det, och vår afsigt var icke att gifva A.B:s ord en annan betydelse, än vi ansågo förf. sjelf ha velat inlägga deruti. nn Äo