Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1855, sida 1

gloria, försjunken i sin ensamhet, under sysselsättningar, som hade till mål dels modrens dels den älskades lycka, och i hennes själ rådde midt under naturens vilda strider, genom hvilka vintern började förkunna sitt aftåg, en mild frid. Eichstådt hade varit i Berlin och der uppsökt herr Moses Behrend samt i hans familj funnit en krets af bildade menniskor. En af mågarne var professor i medicinen, den andre en berömd skriftställare, sönerna bankirer, i hvilkas hus god ton rådde. Det judiska och kristna elementet blandade sig här öfverallt till den grad, att Eichstädt alldeles ej fästade någon vigt vid olikheten i sin och Rachels trosbekännelser. Han hade fast beslutat att försäkra sig om det han funnit, och detta på lagligt sätt. Rachel skulle bli hans maka. Om hennes kärlek var han säker, hur kunde han väl då betvifla att hon skulle samtycka. Det var i de sista dagarne af Februari, då han under ett häftigt oväder red genom skogen, för att efter flera veckors skiljsmessa besöka den älskade. Stormen dref den våta snön i hans ögon och tjöt vildt genom de uråldriga trädens kronor. (Forts.)