Den 19 Haj. Den stora politiska srågan om Sveriges deltagande i kriget framträder med allt större liflighet inom vår tidningspress, afvensom den dermed nära förenade frågan om Sveriges blifvande ställning efter krigets slut. Redan för ett år sedan framkastades i detta blad den djerfva satsen, att en tidepunkt nu vore inne, då Sverige kunde återtaga sin gamla plats i det Europeiska statsförbundet, det vill säga åter blifva en stormakt, till hvilket ändamål behöfdes föreningen af de tre nordiska rikena, Finland och, i bästa fall, Östersjöprovinserna. Denna sats synes utan tvilvel mycket vägad, men är det mindre an man förestaller sig, af den enkla grund, att det ligger lika mycket i vestmakternas eget välsförstädda intresse som i Sverges, att en sådan makt bildas i Norden såsom förmur emot detta in i Europa alltmer framskjutande Asien, som kallas Ryssland. Och ännu vigtigare blir saken för vestmakterna, derest de verkligen, såsom de föra på tungan, kämpa för civilisationen mot barbariet, ty de nordiska länderna erbjuda så rika elementer för civilisationen, som måhända intet annat land i Europa, Frankrike och England ej ens undantagne, äger. Alla de fyra länderna Sverige, Norge, Danmark