Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1855, sida 2

— KRåttegangsoch Polissaker. Ransakningen rörande stölderna å ,Halland. (Forts. från Onsdagsn:o.) Tilltalade Petter Heljesson, eller som han i Malmö kallat sig Johan Nilsson, förklarade nu att båda dessa oamn voro falska, hvaremot hans verkliga namn skulle vara Petter Andersson. Härefter berättade han först rörande siva lesnadsöden bland annat, att han vore född i December månad 1835; fadren Helje Andersson på gården Hogen i Tegneby socken på Oroust. Vid femton års ålder lemnade ban föräldrahemmet, då han kom i lära hos skomakaremäst. Löfgren i Masthugget, der han vistades till Juli månad förlidet år. Någon tid förut hade han fått den iden att vilja se sig omkring i verlden, men härtill fordrades pass och mynt. För att åtkomma det förra gick han till prosten Hörbeck i Carl Johans församling, af hvilken han begärde prestbevis för skomakarelärlingen Johannes Nilsson, som var hans lärkamrat hos hr Löfgren, hvilket han äfven fick, hvarefter ban på härv. landskanselli jemte företeende af prestbeviset anhöll om pass till Köpenhamn för sagde Nilsson, som ban föregaf sig vara. Naturligtvis beviljades äfven detta. Nu återstod att skaffa reskassa, men äfven bärför visste han råd, ty från sin syster, sjömansbustiun Anna Westman, knep ban 100 rdr bko, hvarpå han den 11 i samma månad härifrån afgick med ,Balland till Köpenhamn, hvarest han fick kondition på Holms chokoladfabrik vid Nörrebio, der han stannade till i början af sistlidne April — stadsfiskalen i Malmö har uppgifvit i Febr. — då han, efter att ha varit uti något gral med ypolitiet, öfversändes till Malmö. Här blef han anställd hos skomakaremäst. Wirn, men lusten att kom ma ut på äfveniyr och få lefva ,bon hade åoyo fattat honom, härtil behöfdes likväl garderobe och schaber, men båda delarne felades honom. För att till en början få det ena, plundrade hana natten till den 26 förlidne April sin mästare och den ene gesällen på de flesta af deras gångkläder, hvarefter han skyndade till Helsingborg, der han träffade Hlalland, hvilkat han åtföljde som däckspassagerare. Då fartyget låg öfver natten till den 28 i Halmstads hamn, nedgick han sent på qvällen i forsalongen, hvarest han påträffade en tillagad men obegagnad sängplats, der han lade sig, men frampå natten, då alla sofvo, steg han upp och ransakade passagerarnes byxfickor, derifrån han kaprade bort tillsammans 325 rdr rgs, hvaraf kapten Kloe mistade 56 rdr, det öfriga stals från tvenne kaptener vid namn Pyk och Overgaard. Påföljande mocgon väsnades väl öfver de bortkomna penningarne, men han visade sig lugn och stannade qvar, hvarigenom han undgick alla misstankar. Yid ankomsten hit steg han oförmärkt i land, slapp derför att betala passageasgisten. Till hans förra lärkamrat Johannes Nilsson betaltes en skuld af 21 rdr 36 sk. rgs. När fialland var färdigt att åter afgå, klef han ånyo ombord, gjorde resan med till Köpenhamn och hit äter, men i den natten fick han ingenting, undgick likväl nu som förut att erlägga någon afgift, enär han vid lagligt tillfälle smög sig från fartyget. Dä ,Hilaui? Ater skulle göra sin tur härifrån den 8 denn:-, medföljde ban för tredje gången, afvenledes frit. Ualer denna färd hade han bättre lycka än förut, ty påföljande natt knep han från styrman Dahlberg siltv-ruret äfvensom från hr Gardell penningarne och handlingarne, på sätt förut år nämndt, men vid senaste besöket i aktersalongen måste han visa biljett, hvarpå han liaväl var beredd, enär han bade hos sig en gammal oduglig biljett, som han hittat någonstädes ombord, hvarigenom städerskan älven pudrades. Tidigt på morgonen lemnade ban fartyget, men under vägen till gästgifvaregården kastade han Dahlbergs ur i en på gatan stående vattentunna, af sarbaga att detsamma kunde röja honom. Derefter anträddes resan, sedan hr Gardel!s pass blifvit slängt åt sidan på en gata, men de öfrige handlingarne instuckos uti en gärdesgård vid vägen, (der man sedermera hittat dem). Ankommen hit på onsdags eftermiddag, fick han logis hos tapetsör Stolpe, midt emot Gustaf Adolss torg, åt bvilken ban i förskott betalte 12 rdr. Derpå gick ban ut i staden för att handla i butikerna, köpte så hos fabrikör Vållentin 2:ne hattar för 21 rdr, deraf en s. k. Chapeau mecanique, hvarvid en sedel å 100 rdr bko vexlades, ett svart sideuparaply hos hir Weitergren Söderström för 16 rde och en guldring hos juveleraren Larsson för 12 rdr samt betalte dessutom till sin förre mästare Löfgren en skuld på 4 rdr 24 sk., allt rgs. Senare på aftonen besöktes Prins Carls och Frimurarelogens restaurationer, der han åt och drack sig mätt samt spelade biljard; natten tillbringades i logiet. Påföljande morgon begaf han sig till sin syster Anna, boende på Majberget, åt hvilken han ofverlemnade 180 rdr rgs, deraf 150 rdr skulle utgöra betalning för hvad ban tagit från henne förlidet år. Derefter styrdes kosan till Klippans värdshus, der frukost intogs. När denna skulle liqvideras kunde uppasserskan icke gifva tillbaka på en sedel, hvadan bon gick utför trappan att hemta mindre myat; under tiden varsnade äfventyraren några nycklar, af hvilka han med den ena öppnade en byrålåda, hvarutur kneps ett silfverfickur med kedja, hvilket var detsamma som han innehade vid afvisiteringen. Då uppasserskan återkom var lådan stängd, nycklarne på sitt ställe och i öfrigt märktes iogenting. Allt var således ett ögonblicks verk. Härefter begaf sig industririddaren på väg ull staden, men i Stigbergsliden blef han, såsom redan är nämndt, igenkänd och gripen. Då Göthe infann sig hos den tilltalades syster, sjömanshustrun Westman, aflemnade bon på tillsägelse de pe ningar hon emottagit af brodren; likaledes har tapetsör Stolpe och skomakaremäst. Löfgren återeäldat sina andelar. Herrar Vallantin, Wettergren Söderström samt Larsson ha återtasit hos dem köpta effekter, hvaremot de återburit härför erlazde belopp. Sedeln å 100 rdr bko, vexlad hos hr Vallentin, har äfven blifvit åter invexlad. Sammanlagdt med den hos tjusven anhållna summa, har man sålunda fätt ibop 406 rdr 30 sk. rgs, som tillhöra hr Gardell, ty hvad tjufven tillsripit från sjökaptenerna eller 125 rdr var redan förskingradt på färderna häremellan och Köpenhamn, innan stölden skedde i Warberz, med undantag af 21 rdr 36 sk. res. hvilka hans förre lärkamrat Johannes Nilsson erhållit och som denne losvat att återbetala. Efter hvad sålunda förekommit öfverlemnade poliskammaren ransakningens vidare fullföljd till Säfvedahls häradsrätt, rådhusrätterna i Warberg, Halmstad och Malmö, samt förordnade att mannen med de trenne namnen skulle sorpassas till länshäktet. På ingen kan väl med större skäl tillämpas det gamla bekanta ordspråket: ,skomakare blif vid din läst, ty det passar dig bäst, än på denne äfventyrlige Schuster.