(Införes på begäran.) Till Redakt. af Götheborgs Handels-Tidning! För nedanstående torde godhetsfullt plats lemnas uti Tit. tidning. Det af hr öfversten m. m. N. Eriksson, på anmodan, utarbetade förslag till hamnoch packhusbyggnader m. m. härstädes, synes vara af den förtjenstfulla beskaffenhet, att alla här förut varande tvistande, för att icke säga: stridande partier och intressen, sig derom förenat, godkänt och antagigt detta förslag, äfvensom auktoriteterna, enligt hvad det förljudes, lära beslutat att befordra till verkställighet hvad deruti föreslagits. Sålunda kan man ej annat än på det högsta loforda såväl hr öfverstens förtjenst af utarbetandet, som äfven auktoriteternas vishet att ha godkänt förslaget; oaktadt och ehuru hr öfverste E:s förtjenst och anseende stå så högt, att hvarje loford deröfver torde anses malplaceradt, äfvensom det är en känd sak, att vederbörande göra ändå hvad de vilja! — ehuru, och kanske just derföre, vederbörandes loford bör så mycket mera framhållas, som de vid detta tillfälle visat sig vilja handla insigtsfullt och planmässigt, så snart någon auktoritet framstått till stöd för vederbörandes bandlingssatt, och som varit tillräckligt fast och tillförlitlig för stadgandet af ett beslut och för nedtystandet af ropet från hvarje enskildt intresse — eller, måhända rättare, nog upplysande för att bevisa att hvarje enskildt intresse fullkomligast och rättast uppnås, och sålunda bäst vårdas igenom iakttagandet af hvad som är gagnade för det hela. Men till saken, torde någon säga, allt detta är ej någonting annat, än hvad hvar och en ändå lärer inse och begripa, ins:s åtgärd förutan — Lalldeles, alldeles — det var också icke här ins. ämnade stanna, utan just nu vill han dra fram med sjelfva qvintesensen af sitt anförande. Det är ett stort företag, som nu är ifråga, men som är ännu mera behösligt än kostsamt, hvadan det ej torde böra betviflas det ju samhället, vid för afhandlingen derom utställd atlmän rådstu, ikläder sig ansvarigheten för återgåldandet af de medel, som till utförandet erfordras. — Återstår således frågan om det billigaste, bästa och ändamålsenligaste utförandet af den plan, som är eller kan blitva fastställd derför. Utan att på något sätt vilja underkänna någon annans nitälskan uti viljan, eller skicklighet och förmåga att utföra hvad nu är i fråga, torde det tillåtas ins. — dertill uppmanad utaf slera af vårt samhälles aktningsvärda medlemmar — att till vederbörande frambära det förslaget, huruvida ej sranlagenheten fordrar att hos ofverste Eriksson anhålla det han täcktes åtaga sig öfverinseendet af dessa arbeten, hvilket erbjudaude endast vore en billig gärd af tacksamhet och erkänsla för den välvilja, omtanka och möda Tit. Eriksson ådagalagt vid utarbetandet af detta omfattande förslag, afven om tid eller håg hos honom ej betingade bifall för en sådan anhållan. Detta är likväl något som på förhand må lemnas oafgjordt, då man tager i betraktande Tit. Erikssons förut ådagalagda verksamhets-förmåga, huruvida icke sådant af Tit. Eriksson bifölls, da jerovägsanläggningen i allt fall fästar dess person och verksamhet häri närheten. — Och då vore samhället att gratulera, eme dan man då kunde emotse ett arbete, som vore, till ändamålsenlighet, varaktighet och prydlighet, af bästa beskaffenhet, till jemförelsevis billigaste pris eller kostnadsbelopp — allt i enlighe med hvad kändt är, om det sätt hvarpå Tit. Eriksson utfört de uppdrag honom förut blifvit anförtrodde, så väl inom vårt land som i främmande länder, till största belåtenhet och tillfredsställelse för vederbörande kommittenter — m. e. o. den nitfullhet, den drift, den sparsamhet och den soliditet och ändamålsenlighet i förening med prydlighet, Tit. Erikssons byggnadsföretag förut ådagalagt, äro så allmänt kända och lofordade att ej här något behöfves derom tilläggas. Endast torde det tillåtas ins. uttala sin, säkert af hvarje samhällsmedlem delade, tacksamhet till hr öfverste Eriksson, som åtog sig planläggningen för Götheborgs framtida utseende, utvidgning och försköning;