Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1855, sida 1

A t!f I ! ni ——.r nn. I tade af sin sastman inga kärleksbetygelser. ej eller lemnade hon honom några sådana. Hon kallade honom nu som förr ,kusin Waltheroch stod isande kall vid hans sida, ofta med ett hånfullt leende på de bleknande läpparne. Annu hade han ej sagt Rachel något om fastställandet af hans bröllop, det var ju alltid tids nog att förklara för henne alla dessa förhållanden; och då han var hos henne syntes det honom alltid som vore detta giftermål öfverhufvud taget en omöjlighet. På så sätt nalkades hösten, och en Septembermorgon väntade man säfangt i de mänga Carrebos tillhörige fabriksanläggningarne egarens ankomst. Gubben hade inslumrat för att aldrig mer uppvakna, och inom trenne dagar hade hundrade slagtingar, liknande korpar i mer än de svarta rockarne, samlats kring liket. Eichstädt var öfvertygad att ett testamente måste förefinnas. Det hade blifvit deponeradt i en af småstaderna i grannskapet, men derifrån hade Carrebos för åtta veckor sedan återtagit detsamma för att ändra det, och förgafves letade man i alla skåp, i alla fack; den rike mannen esterlemnade inga skriftliga förfoganden öfver sin ofantliga qvarlåtenskap, som således måste delas mellan de olika arsvingarne. Wandas andel kunde blott bli obetydlig. (Forts.)