Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1855, sida 1

Utrikes Nyheter. Uti de i går afton anlända postunderrättelser spårar man åter en tillstymmelse till fredsförhoppningar. I engelska öfverhuset har d. 10 dennes lord Grey, en af whigpartiets ledare och en statsman den der flera gånger bekladt vigtiga poster i ministeren, gilvit tillkanna, att han ämnar föreslå en adress till drottningen, hvari huset skulle förklara, att Rysslands motförslag bilda en antaglig grundval för fortsatta fredsunderhandlingar. Följande dagen har hr Gibson, en af den s. k. Manchesterskolans medlemmar, i underhuset gifvit tillkänna, att han vill föreslå en resolution, i hvilken skall uttalas, att de ryska fredsförslagen varit ärofulla. Lord Grey och hr Gibson handla här vid lag af vidt skiljda motiver. Den förres bevekelsegrunder låta sannolikt hänföra sig till den ibland hans ståndsbröder temligen utbredda åsigten, att fredens återställande skulle från aristokratien kunna afvånda den storm, hvarmed reformagitationen hotar densamma. Hr Gibson tillhör deremot ett parti, som ifrar för reformer i alla riktningar, men som hela tiden låtit den inkonsequensen falla sig till last att förorda fredens återställande till hvarje pris och derigenom befordra den despotiska principens seger. Man vill imellertid anse Greys och Gibsons förslag som ett tecken att meningen för freden vinner terräng i England i samma vefva som österrikiska bemedlingsförslagens förkastande synas låta alla fredsförhoppningar försvinna. Denna uppfattning lär ej vara så oriktig. Det torde kunna antagas att för närvarande så väl i England som i Frankrike deras antal som önskar fredens återställande är mycket större än för några månader sedan. Detta förhållande har tvifvelsutan till stor del sin grund deri att fredsförhoppningarne blifvit väckta genom de i Wien inledda underhandlingarne och, särskilt hvad England beträffar, på senare tiden i viss mån underhållna och närda genom aristokratien och i dess intressen. Man bör lägga märke till, att lord Palmerston, uti en förklaring i underhusets möte d. 10, framkallad genom en interpellation af Sir Pakington, en af torypartiets chefer, förde ett språk, som ej är egnadt att rotfästa den öfvertygelsen, att engelska styrelsen bestämdt beslutat sig för att icke lyssna till de fredsförslag som ännu kunna komma från Wien. Premierministern har visserligen förklarat, att sedan det sista protokollets undertecknande inga formliga meddelanden utbytts emellan de fullmäktige; men han har icke bestridt att muntliga meddelanden ägt rum, hvilkas beskaffenhet och innehåll han dock vägrat att Yppa. Dessutom förklarade lord Palmerston, att han skulle ogerna se en diskussion uppstå rörande Wiener-konserens-protokollerna, hvilka blifvit huset meddelade, ehuru han tillagt, att han ej skulle undandraga sig denna diskussion, om den öppnades. Allt utvisar dock, att de som hylla de fredliga meningarne blott utgöra ett ringa fåtal i förhållande till det stora flertal som är för krigets energiska fortsättande. Det behöfver blott nämnas, att den senaste åsigten på det mest energiska sätt representeras af Times. I RR ——