Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1855, sida 2

Utrikes Nyheter. Då vi nu bekommit utförligare underrättelser om Vestmakternas sorkastande al Österrikes bemedlingssörslag, finna vi att Drouin de Lhuys afskedstagande dermed står i det närmaste sammanhang. Denne minister har tagit sitt afsked just af den anledning, att franska och engelska kabinetterna absolut förkastade Österrikes förslag. Drouin de Lhuys tänkte, försäkrar man, att man kunde fortsätta underhandlingarne med dessa förslag till utgångspunkt och antaga dem med en liten förändring, som snarare hade en moralisk än en materiel betydelse. Österrike föreslog, att Ryssland aldrig finge hålla i svarta hafvet en sjöstyrka, öfverlägsen den som det ägde derstädes vid krigets utbrott. Principen i detta förslag var en begrånsning af ryska flottan. Drouin de Lhuys skulle hafva velat uppställa som princip en inskränkning af ryska flottan, genom den stipulationen, att Ryssland ej finge i nämnde haf hafva en sjöstyrka lika stor med den som det ägde derstädes vid fientligheternas öppnande; men det skulle för detta ändamål hafva varit tillräckligt, om Ryssland haft ett krigsskepp mindre. LIndep. belge framkastar den förmodan, att franska regeringen möjligen skulle anslutit sig till sin utrikesministers mening, om engelska regeringen delat densamma. Men det synes, tillägger bladet, att majoriteten i brittiska kabinettet visat det mest energiska motstånd emot de österrikiska förslagen och fört fra: ska regeringen med sig. Då blef det absoluta förkastandet af dessa förslag oåterkalleligen beslutadt, och Drouin de Lhuys inlemnade sin afskedsansökan. Om det ock kan vara riktigt, att flertalet af engelska ministeren ej vågat ingå på de lumpna och nästan vanhederliga fredsvilkor, som föreslogos af Österrike, så kan man å andra sidan vara fullt öfvertygad om att Napoleon ännu mindre kunnat ingå på desamma. Några påstå att lord John Russel skulle dela Drouin de Lhuys mening betrallande måjligheten att fortsätta underhandlingarne på grund af Österrikes förslag. Lord Palmerston skulle hafva yttrat en motsatt mening och denna hade blifvit den gällande. Lord John Russel bibehåller imellertid sin plats i engelska kabinettet, men man bör komma ihåg, att hans ställning är helt olika med den entledigade franske utrikesministerns. Det aristokratiska parti, som nu innehar makten i England, har aldrig haft större behof. af sammanhållning och enighetän i nuvarande ögonblick, då det inom parlamentet hotas af en stark och häftig opposition och utom detsamma af en storartad agitation. De som påstå att en likstämmighet i åsigter existerar emellan lord John Russel och Drouin de Lhuys rörande nödvandigheten att icke förkasta de österrikiska propositionerna, tillägga, att denna hkstämmighet är grundad på den öfvertygelse, som de bästa statsmånnen vunnit under sitt vistande i Wien, att Österrike icke skulle gå längre och att, om dess förslag förkastades, det framdeles skulle inskränka sig till en välvillig neutrahtet. N Följderna af Österrikiska bemedlingsförslagens förkastande genom vestmakterna anses ock allmänt blifva att Österrike deruti hemtar ett skal för att fortfarande bibehålla sin neutralitet och ashålla sig från hvarje aktivt deltagande i kriget. Genoral Hess asresa till armåen har blifvit ytterligare uppskjuten. Bref från Wien omtala ett der mycket spridt rykte, enligt hvilket en sammankomst oförtöfvadt skulle åga rum i Krakau emellan kejsaren i Österrike och kungen i Preussen. Nägra nyhetskrämare tillochmed tillägga, att czaren möjligen äfven kommer dit, men det synes vara mycket att betvisla. Persigny, den nye franske ambassadören i London, betraktas som hufvudman för den demokratiska och krigiska afdelningen af bonapartisterna. Man anser derför allmänt hans utnämning som ett bevis på kejsarens beslut alt fortsätta kriget till det yttersta. I sammanhang härmed bör namnas, att ryktet om bildandet af en polsk legion nu fått ny fart med det tillägget. att äfven ungerska otficerare skul