Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1855, sida 2

Ett bref från Hoare Buxton C:o så lydande: London d. 2 Mars 1855. Herr J. M. Svanberg Gothenburg. Emottaget ingånget bref såväl till Tit. som oss från br N. Äström i Sundsvall med tillsägelse att utbetala 20 E, få vi med anledning deraf jemte det vi öppnat Tit. enskilta skrifvelse, öfverstyra dess advis med vår påskrift, hvilken Tit. kan uppvisa hos någon hrr handlande i costy för dess inkassering. Med aktning Hoare Buxton C:o. s p. p. Kleman. En skrifvelse utan år och dato från F. Skåre till hedersbror Svanberg, af denna lydelse: Tack skall du ha för de penningar min dotter fick af dig; jag får bedja dig om du vill vara god gå med Fina in i morgon till mig, jag vill ändtligen tala vid dig. Vännen F. Skåre. Å en pro memoria finnas följande personer här i staden antecknade: Carl Lchtenberg. Korsgatan N:o 10. F. dOrchimont Busck. J. W. Wilson, Skeppsbron N:o 1. F. H. G. Wessberg. Vid polisförhöret i Thorsdags med häktade Svanberg, då hr W. Gibson J:r var närvarande, förmälte den senare, att Svanberg den 22 sistl. April infunnit sig på hrr Gibson Söners kontor, der han presenterat sig under namnet Ahlbergsson, företeende en anvisning, utgifven af hr Åström i Sundsvall, från hvilken han jemväl aflemnade ett bref. Anvisningen lydde så här: -Sundsvall d. I April 1855. Bko Rdr 100. Till herr J. M. Ahlbergsson eller ordres, behagade Herrar William Gibson i Götheborg låta utbetala Ett hundrade Riksdaler Banco, som oss emellan i räkning validera, enligt advis. . N. Åström. Brefvet åter innehöll följande: Sundsvall d. 1 April 1855. H. Herr William Gibson Götheborg. Sjömannen Ahlbergsson har af sin moder begärt penningar, hvadan hon i följd deraf villfarit hans begäran, således torde H. H. låta utbetala summan af närslutne anvisning och mig derför i räkning påföra. Med all Högaktning N. Aström. Med anledning häraf hade Svanberg, sedan han å baksidan af anvisningen, under namnet Ahlbergsson, qvitterat de omnämnda 100 rdr bko, erhållit dessa, hvarefter ad isbrefvet och anvisningen blifvit öfversände till br Åström, som derä afgaf följande oväntade svar: Stockholm d. 4 Maj 1855. Herr W. Gibson, Götheborg. Från mitt kontor i Sundsvall emottog jag med gårdagspost en H. H. estimerade skrifvelse af den 21 passato jemte anvisning å rdr 100 bko och advisbref, hvilka härmed återsändas. Det är för mig smärtsamt nödgas angående dessa båda dokumenter underrätta att de helt och hällit äro falska. Jag känner likval igen handstilen och är sullkomligt säker på att de äro af just densamme person, som under det falska namnet J. M. Ahlbergsson erhållit penningarne. Denne mans rätta namn är J. M. Svanberg, f. d. handelsbetjent och förut en eller två gånger straffad för sorsalskningsbrott af samma beskaffenhet som nu. Fadren, som är död, var en hederlig borgare, till yrket glasmästare. Modren och en syster, bada till sitt lefverne oförvitliga, äro i fattiga omständigheter och lefva af handarbete; sorgen öfver deras på villovägar stadde son och bror, är stor. I min tjenst har Svanberg egentligen icke varit, men under sommaren 1851 biträdde han uti min brädgård, då han möjligen begagnat tillfället att å kontoret anteckna namnen på de handelshus, med hvilka jag haft affärer. Jag har aldrig hört Svanberg begå något våldI samt brott, men förfalskningar äro deremot hans svaga sidor. Såsom ett bevis på hans veka hjerta är, alt ban vanligtvis vid första tillfrågan bekänner sitt brott, som det synes under skenbar ånger, hvilken dock icke ligger djupare än att han straxt derefter är färdig att begå ett nytt. Svanberg borde, om någon, vara hemsallen till Korrektionshus, der han kunde sysselsättas, ty han saknar visst icke förmåga, tvertom ar han mer än vanligt hemma i skrifning och råkning. Såsom hr Åström i sitt bref förutsagt erkände Svanberg vid första uppmaningen, under tårar, det brott hvarför han nu stod anklagad. Sedan han lemnat sin befattning bos hr Åström, å hvars kontor han antecknat namnen på åtskilliga handelshus, hade han 1853 afgått från Sundsvall som passagerare med briggen Nordstjernan till London, hvarifrån han seglat med ett skepp som sjöman till Ostindien, derifrån han åter vändt till Plymouth för icke längesedan och påskafton ankommit hit med en svensk skonare. Under de första dagarne af sitt vistande harstades hade ban logerat hos traktören Olsson vid Torggatan, men sedermera hos inspektor Skåre vid Kusttorget, utan att anmälan derom skett i polisen. Beträffande anvisningen och brefvet från hr Åström till hrr Gibson, hvilka han aflemnat, tillstod han lika öppet att han skrifvit desamma, äfvensom de i hr Aströms namn utfärdade vexlar å Hoare Buxton C:o i London, hvilkas bref, undertecknadt p.p. Kleman, likaledes vore falskt, enär Svanberg skrifvit såväl det ena som det andra. Af de uppburna penningarne sade han sig ic ke ega en enda skilling qvar, enär han rumlat upp alltsammans. Tilläggande slutligen Svanberg på fråga, att han i Sundsvall blifvit ådömd ansvar för förfalskningsbrott, äfvenledes begånget i hr Åströms namn. Tilltalade Svanberg gjordes derefter uppmärksam på att qvittenset å anvisningen icke syntes vara skrisvet af samma hand, som uppsatt brefvet jemte anvisniagen; äfvenså tillfrågades han om meningen med antecknandet å promemorian af de personers namn, som funnos der. Härpå genmälte han, hvad det första beträffar att han kunde skrifva flera handstilar, och rörande det senare, att anteckningen endast skett för ,ro skull, men tillstod slutligen ett afsigten varit att i sinom tid besöka dessa herrar, för att komma i affärer med dem; För ransakningens vidare fullföljd öfverlemnades målet till rådhusrätten och kommer Svanberg under tiden att förvaras i stadshäktet. Den förut omnämnde inspektoren F. Skåre, som hos sig inhyst bemälte Svanberg, uton att derom göra behorig anmälan i polisen, dömdes härför samma dag af poliskammaren att plikta 3 rdr 16 sk. bko, eller undergå 8 dagars häkte. — Efter anmälan, var i Tborsdags förre sonjunka en 0. Zelln, som någon tid uppehållit sig här i staden,