Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1855, sida 2

hitvantas äfvenledes från England. Utsigterna synas goda, och vägen mellan Örebro och Köping tros fortfarande kunna blifva öppnad i höst. Rättegångsoch Polissaker. Sedan i polisen anmälts, att åtskilliga klädespersedlar blifvit stulna från madam Anna Christina Svensson och pigan Britta Benjaminsdotter, boende uti skomakaren Jakobssons hus vid Spanmålsgatan, har det lyckats konstapeln 19 Wetterquist att upptäcka tjufven, som befanns vara för snatteri straffade hustrun Lovisa Larsson, boende vid Redbergslid, i hvars bostad Wetterquist äfven fick reda på de stulna effekterna. Inför poliskammaren erkände Lovisa Larsson tillgreppet, som bon föröfvat utur köket i målsegarnes bostad, dit hon smygit sig in, då målsegarne uppehållit sig i rummet innanför detsamma. Målet remitterades och Lovisa Larsson förpassades till stadshäktet. För tjufvens ertappande och de stulna effekternas återfående erhöll Wetterquist en dusör i penningar. Inför polisens dombord stod för några dagar sedan en oregerlig sälle. åkaredrängen Carl August Carlsson, tilltalad för det han den 30 sistlidae April på förmiddagen ä Norra Hamngatan med något hvasst instrument tilldelat båtkarlea Johan Jonsson från Gamla Lödöse ett skärande i halsen, äfvensom för det Carlsson påföljande dag, eller den 1 dennes, å Kungstorget öfverfallit och slagit stentryckaren A. C. Klint, då Carlsson jemval burit våldsam hand på poliskonstaplarne 11 Frank och 18 Engquist, hvilka skulle afstyra oväsendet, hvadan Carlsson blifvit i stadshäktet inmanad. Båtkarlen Jonsson, som blifvit skuren i halsen, hördes först och berättade att då han sammanträffat med Carlsson hade denne, med hvilken Jonsson icke visste sig ha något utestående, strukit Jonsson med handen om halsen, hvarefter denne funnit sig blodig, men likväl icke trott att han blifvit skuren, förrän annan person derom upplyst honom, då Jonsson begifvit sig till kirurgen Edhlund, som förbundit honom; företeende derjemte JOOSSOn nu en attest af br Edhlund, hvaraf inhemtades, datt Jonsson då haft ett blodsär på halsen, som var 23 tum långt i rigtning från venstra sidan af strupen till käkkroken å samma sida, men lyckligtvis blott 2 linier djupt, hvilket tillkommit genom något skarpt skarande instrument. Angående uppträdet å Kungstorget den 1 Maj, förmälte stentryckaren Klint och poliskonstaplarne Frank samt Engquist, att sedan den förre, som träffat Carlsson uti en vinkällare, uppkommit å gatan, hade Carlsson sprungit efter och satt ena benet för Klint, så att denne, som i detsamma äfven fått ett slag af Carlsson, fallit omkull, då Frank kom tillstädes för att skilja dem åt, men häröfver hade Carlsson blifvit desperat, hvadan han tagit fast i Frank och lyftat handen att slå till honom, hvilket likväl förhindrades af en herre, som åsett tilldragelsen. Frank gaf bärpå signal, då Engquist infann sig, men honom slog Carlsson omkull medelst krokben, så att båda föllo, hvar vid Frank, som hållit fast i Carlsson, äfven följde med. Under detta tumult hade Carlsson fått tag uti Eogquists halsduk, som han vridit omkring så hårdt, att denne varit nära på att blifva strypt, om icke en tredje person kommit till hjelp, då Carlsson måste gifva sig. Tilltalade Calle Carlsson, vanligen lagman kallad, förnekade allt hvad mot honom förekommit, sägande sig ha varit rusig båda dagarne, hvadan han icke kunde eriura sig hvad derunder passerat, men förmente att det väl skulle ha kunnat hända att han råkat sätta benet för Klint, som då skett på lek, men bestred att han på det viset spelat med någon af konstaplarne. Mot båtkarlen Jonsson tillstod han sig likväl ha ett born i sidan, enär denne några dagar förut skulle ha skuffat till Carlsson för bröstet, så att han haft ondt deraf. Af vitinesberättelserna upplystes först rörande tilldragelsen med båtkarlen Jonsson, att Carlsson några dagar förut hotat honom och den 30 April, då Jonsson befunnit sig ombord å sin vedbåt i kanalen utanför grosshandl. Hammaråns hus vid Norra klamngatan, bade Carlsson från kajen tillropat honom att komma med på (nobis å lilla Berget, der Carlsson ville bjuda på en kaffehalfss men Jonsson hade till en början liksom visat sig rädd för Carlsson, som likväl slutligen öfvertalat honom att komma i land, då hela inviten slutade med att sedan Carlsson liksom tagit något uti fickan, bade han med handen strukit Jonsson om halsen, som straxt funnit sig blöda, hvarföre han begifvit sig tillbaka på båten, utan att vittnet, som befunnit sig bredvid nämnde personer, kunde säga om Carlsson dervid haft någon knif eller annat instrument i handen ej eller att han varit rusig. Beträffande åter uppträdet å torget, så bestyrkte flere vittnen enstämmigt riktigheten af hvad målsegarne i detta hänseende anfört, tilläggande samtlige vittnena att Carlsson val föresallit dem vildsint och oregerlig, men icke berusad af starka drycker. Efter hvad sålunda förekommit, ansåg poliskammaren svaranden saker till ansvar för gatufredsbrott och en skuffning samt för det han, genom halsdukens kringvridande på konstap. Engquist, burit våldsam hand på denne under tjenstgöring; om ansvaret för lifsfarligt vapens begagnande öfverlemnades till råd: husrätten, som efter slutlig ransakning meddelar utslag i det hela; under tiden förvaras Carlsson i stadshäktet. Ransakningen med häktade Carl Lilja, tilltalad för inbrott uti en drängkammare i öfverfältläkaren Jedeurs egendom i Majorna, i afsigt att stjäla, äfvensom för det han sedermera burit våldsam hand på tvenne konstaplar, som skulle afföra honom till vakten, förevar åter i poliskammaren sistlidne Måndag, då flera vittnen, på kallelse, tillstädeskommo. Af dessas berättelse bestyrktes än ytterligare Liljas brottslighet, men detta oaktadt fortfor han att förneka tillmälet, påstående sig icke eller vara egare till den knif, som hitta des efter bonom i drängkammaren. Utslag nästa Måndag. Sedan grosshandlaren W. Gibson för kommissa rien Göthe anmält, att en person, som uppgifvit sit vara sjöfaranden Ahlbergson, men sedermera befunnit: heta Svanberg från Sundsvall, af br Gibson tillnarra sig 100 rdr bko på en falsk vexel, utgifven i hr Åström: namn i nämnde stad, har det efter sorgfälliga efter spaningar slutligen lyckats kommissarierne Anderssor och Göthe att upptäcka denne industririddares logi: hos bamninspektoren F. Skåre, boende i eget hus vi Tr no ss omm f dar äfvantvraran aranae aoictlidni