vin, baka bröd eller förrätta andra husliga söromål, hvilka annars skulle fallit på modrens lott. Detta den unga flickans handlingssätt hade ytterst gynsamma följder. Forst och främst, att det lilla värdshuset blef bekant vidt och bredt, samt att familjer och sällskaper, men isynnerhet en mängd unga män från de kringliggande städerna begåsvo sig dit på sina landtliga utflykter. Man såg nästan beständigt fiskare och jägare derstades, ja man fann slutligen den lilla floden vara nyttig att bada uti, äfvensom det något jernhaltiga vattnet i den straxt bredvid huset belägna källan helsosamt att dricka. Fru Silbermann blef på så vis försatt i ett visst välstånd, som gjorde henne mycket lycklig, och Rachel hade ingen tid att drömma och grubbla; hon förblef frisk till kropp och själ, emedan hon var arbetsam. Dagarne, veckorna förgingo hastigt för henne, och vintern spände sitt silfvernät kring de höga träden samt begrof det lilla huset nästan under den tidiga snön. Vattnet i Dragefloden, som på detta ställe nästan aldrig tillfryser, framstörtade i sitt vilda lopp. Rachel bäfvade ej för natten och ensamheten; naturen var hennes väninna, och den ingjuter hos dem som känna och älska henne, äfven under vinternattens mörker, med