Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1855, sida 1

gen, då i Preussen jagtnojena taga sin början. På många närbelägna gods och egendomar voro fördenskull gäster samlade, och Rachel hade ännu ej länge vistats hos sin gamla mor, då hundskall och ljudet af jagthorn skallade genom skogen. Fru Silbermans lilla värdshus var sedan lång tid tillbaka samlingsplatsen för de olika jagtsällskaperna, och älven denna gång hade hon lämpat sina förråd härefter. Salen, ehuru ej serdeles hög, hade dock en viss treflig och glad anstrykning. Den intog hela husets djup och på så sätt vette den ena raden af fönster mot floden, den andra mot skogen. Men på båda sidorna slingrade sig blommor, hvilka vänligt blickade in. Den skuggrika skogen, kylan från det närbelägna vattnet bibehöllo i rummet en frisk och ren luft, och Rachel fann vistelsen i sitt nya hem högst angenäm och treflig, äfven om hon ej skulle tagit grannskapet af sin mor med i beräkning. Hon hade framsatt ett litet bord vid ett öppet fönster, kring hvilket ett bukettrosenstånd slingrade sig, som med sina gröna blad och ppbiga blommor bildade en slags arabesk kring den unga flickans sköna hufvud, hvilket fönStret tjenade till ram. Flitigt syende satt hon der och blickade då och då ut i den djupa skogen, som genom bullret af jagarne, hvilka