Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1855, sida 2

sjöfarten der bör i dessa dagar vara börjad. Postsörbindelsen med Gottland, genom ängsartyget .Kronprinsessan Louise skulle taga sin början d. 5 dennes. Provincialläkaren i Stockholms Distrikt D:r F. A. Cederachjöld har blifvit utnämnd till larare för Barnmorskelarlingar vid Allmänna Barnsbördshuset i Stockholm. — Stadsläkaren i Helsingborg D:r J. F. Netzier har blilvit förordnad till Intendent vid Ramlösa helsobrunn. — Provinciallakaren i Ölands Södra Mot D:r A. W. Brunius har erhållit afsked från sin innehafvande provincialläkarebeställning. — Kandidaten C. A. Ugarph har blifvit utnämnd till Registrator hos Styrelsen öfver rikets fängelsser och arbetsinrättningar. Den bekante fabrikanten Dotti i Berlin skall I för Svenska regeringens räkning, med första öppet vatten, lefverera 10,000 st. Kappi (ett I slags militärisk hufvudbonad) och 14,500 ränslar med bandolerremmar, hvarjemte man vill veta att en högst betydlig beställning sadlar, som ej kunnat effektueras i Berlin, öfvergått till Frankrike. — Dalkarlen, som fått den stora beställningen på hästskor och hästskosöm, en affår uppgående till omkring 20,000 rdr, lärer kunna åstadkomma denna leverans till största delen med egna arbetare från egen härd. I P.T:n förekommer följande: Bref från Upsala. — — — Den sena våren gjorde att de vanliga festligheterna på första Maj, med thy åtföljande utklädningar och helsningar mellan nationerna inbördes, i år uteblefvo. Man srukosterade på nationssalarne, drack kaffe och punsch på ,Förderfvet, hvars portar för första gången i år öppnades på vid gafvel. En och annan maskerad lärer dock varit synbar; särskildt omnämnes Lola Montez. Af gammal vana är emellertid nyfikenheten denna dag särdeles spänd; man tror sigi hvarje person af något ovanligare utseende och fysiognomi upptäcka en mystifierad. Om af denna anledning eller emedan civila uniformer här i staden äro temligen sällsynta (pedellerna måste aflägga sina under pro: fessor Bergfalks rektorat), vet jag icke, men några veritabla kronosogdar, som vore inne i staden, för att redogöra för uppbörden, berättas hafva blifvit betraktade med misstanksamma blickar. Den 11 ämna några nationer ute vid Eklundshof fira vårens ankomst medelst maskeradupptåg, då, bland annat, fredskongressen larer komma på tapeten. Några dagar före 1 Moj egde här rum några akademiska festligheter, visserligen af mera allvarsam natur, men dock egnade att ådraga sig en allmännare uppmärksamhet, nemligen tvänne disputationsakter, hvilka bägge Lördagen d. 28 April höllos å den större Gustavianska lätosalen, under presidium af de båda sökandena till den lediga professionen i statsoch kyrkorätt, adjunkten Rydin och kongl. sekter Thurgren. Den förres specimen handlade ,om svenska folkets beskattningsrättk, den sednares ,om patronatet. Juidiska fakulteten, hvilken det åligger, att vid dylika tillfällen utse en opponent, hade denna gång icke vändt sig till kamrer Schenson, utan bland sina egna ledamöter utvalt professorerna Bergfalk och Lindblad. Afoandlingen om svenska folkets beskaltningsrätt är hufvudsakligen en hist rik. Så väl genom de omdömen, förf. fällt t. ex. öfver frihetstiden, som gonom den utredning, han i slutet af afhandlingen egnat åt frågan, enligt våra nu gällande grundlegar, flyttades striden in på det politiska området, hvarvid förf. fick att bekämpa mal-män sör begge de politiska partierna. De liderala asigterna förfåktades af professor Bergfalk, de konservativa af professor Ol:vecrona, hvilken uppträdde såsom extra opponent. Bland de ordinarie opponenterna skördade docenten C. G. Maimstrom beröm för oväld och skarpsinne. Så val ämnets egen beskattenhet, som tilllället att få höra den för sin vidsträckta lärdom hogt ansedde prof. Bergfalk yttra sig i ett dylikt ämne, hade lockat ett talrikt auditorium af minst ett par hundra personer. Och dock — märkvärdigt att omtala! — var på eftermiddagen, då afhandlingen om patronatet veuti:erades, skaran af åhörare ännu dubbelt större, oaktadt säkert ganska få, om ens någon, egde kunskaper i detta ämne. Hvad som lik.äl var ännu markvardigare. var att sjelfva juridiska fakultetens oppovent, prof. Lindbl d, erkände sig vara alld les obevandrad i ämnet; men det oldramäckvardigaste var att preses sjelf, detta osk adt, hvarken utan stor svårighet förmådde reda sig, ej eller sjelf tycktes vara mycket hemmastadd i sitt ämne. Foremålet för afnandlingen var jus patronatus i Tyskland och Danmark; förf:s ,tid och krafter hade icke medgifvit honom att utsträcka sin bebandling ända till fäderneslandet. Prof. Lindblads anmärkningar riktades hufvudsakligen mot språket, hvilket flödade af germanismer och danismer, vidare mot några djerfva påståenden i den ifrågavarande afhandlingen, såsom att hela Köpenhamns befolkning hade adeliga rättigheter, och slutligen mot den vetenskapliga terminologi, ör!. begagnat, hvilken denne deremot försäkrade vara, om ock olik den vanliga juridiska, dock fullkomligt kanonisk. Likval syntes ett förekommande uttryck ,barn i första led till och med för förf. oförklarligt — äfven efter kanonisternas ter minologi. Hade emellertid denna afbandling varit af vidsträcktare omfång, utarbetad med mera omsorg samt försvarats med talang, så hade det blifvit rätt eget att se densamma bedömd af juridiska fakulteten, hvilken — ursäktligt nog — ej torde vara i allmänhet mera bevandrad i kanonisk rätt, än den dess ledamot, som opponerade. I denna belägenhet — att nodgas bedömma hvad man ej förstår — befinner sig för närvarande filosofiska fakulteten, i afseende på en nyligen ventilerad afhandling, om syriska och chaldeiska språkens förhållande till hvarandra. Lämpligen borde väl vid sådana tillfällen omdömen inhemtas af sakkunnige personer, då äfven utländningars rädfrågande ej vore ur vägen, der antalet af inhemske förstasigpåare är så inskränkt.