Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1855, sida 2

ken att skogssen valt sig detsamma till vistelseort, ty ofta sitter här vid månans sken en ung bildskön qvinna, hvars korpsvarta hår och mörka ögon förråda hennes härkomst från aflägsna zoner. Det lilla huset tillhör en rik godsegare i trakten, som dessutom eger så många åkrar och ängar, fält och trädgårdar, hus och gärdar, att det hela temligen kan jemnföras med ett litet tyskt furstendöme. Denne man, hvars vidtutgrenade affärer bragt honom i beröring med hundratals menniskor af alla stånd och klasser, stod för flera år tillbaka i förbindelse med en handelsagent, som kallade sig Silberman och bodde i Berlin. Det var en redbar, tillförlitlig man, hvars bildning ej öfversteg hans stånd, men som egde talang och insigter samt i hög grad hade förvärfvat sig den rike godsegarens aktning. Vid ett tillfälle då Silberman var närvarande hos godsegaren — som vi vilja kalla Carrebos, — utbröt eld i dennes slott. Alla skyndade att hjelpa och rädda, och Silberman var en af de ifrigaste dervid. Olyckan var mindre än man fruktat, intet menniskolif kom i fara, icke en gång något af djuren kom till skada, men Silberman hade ådragit sig en svår förkylning, som inom en vecka urartade till nervseber. Carrebos lät det ej fattas laka