Styckegods. Sätt att få dronk ana e till lif. Finska Tidningen Suometar har att från Kristina socken meddela följande berättelse, som kan ha afven sin praktiska nytta: Den 3 Augusti sistl. år, då i Heiniemi by några barn sutto och lekte uppå ett brunnslock, föll bonden Paawo Hujanens 2 år och 3 månader gamle gosse ned i brunnen. Då de andra barnen sågo gossen plumsa ned i brunnen, lupo de bort och varnade hvarandra för att omtala olyckan för någon, af fruktan naturligtvis att få med sina ryggar plikta för densamma. Gossen, stackare, fick sålunda ligga i tre timmar som död i brunnsbottnen, innan saken blef bekant för föräldrarne. Nu togs barnet upp från brunnen, omlindades med kläder och fördes till stugan för att värmas. Här slog man varmt vatten öfver den stelnade kroppen, barnet lades att ligga med hufvudet nedåt och fötterna uppåt, och gneds öfverallt och kittlades imellanåt under fötterna. Slutligen blef barnets kropp också varm, och då man allt fortfor med gnidandet, så började huden småsdingom att aterfå en lefvande färg. Lifvet återkom också småningom, och ungefär vid solens nedgång (det var kl. 9 på morgonen som olyckan hade händt) fick man de första orden från barnets mun. npe sedilghet. Neapolitanska polisen har i en hast gjort den upptäckten, att modejournalernas planscher äro högst osedliga och omoraliska. Af bekymmer för folkets moralitet har derföre hogstdensamma ganska konseqvent förbjudit sådana modeplan scher, och får ingen modejournal utkomma, förrän följande bristfälligheter äro afhulpna. Klädningarna (på planscherna nota bene) skola gå högre upp öfver barmen, ärmarne räcka minst ned till armbägen, kroppens former icke synas så storkt framträdande, beskrifningen på fizuren icke vara så omständig o. 8. v. Damer och modehandlerskor äro sortvislade; men moralens fordran är tillfyllestgjord. Rättvisa. Inför en af polisdomstolarne i London anklagades nyligen en mrs Ramsbotham, gift med en aktad lakare, ett fruntimmer af mogen ålder och temmeligen god förmögenhet, derför att hon i en bu tik stulit ett dussia näsdukar. Den anklagades brott var otvifvelaktigt, och hennes sak hänvistes också till brottmal-dom-iol, der hon icke kunde ungå att blifva dömd till fängelse eller transportation; dock gjordes flera försök att skrämma både åklagaren och domaren. Den be stulne handlanden erböll ifrån mrs Ramsbothams anhörige och vänaer bref, i hvilka man hotade att be