Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1855, sida 1

hus. Han hoppades alleredan att kaptenen hade förstått honom; ty dennes pipa var slocknad, och han hade lagt sig bakut i länstolen samt tycktes uppmärksamt afhöra honom; men ett högt och mycket regelmässigt snarkande tillkannagaf för honom helt plötsligt, hvilka frukter hans vältalighet burit. Den unge mannen reste sig och gick ned i sitt rum. Onkel Tribert behagade honom nu på långt när ej så mycket som i början. Då han följande dagen just var i begrepp att stiga upp, nådde ljudet af ett häftigt gräl hans öron. Han klädde sig så fort som möjligt, skyndade sig till skådeplatsen för striden och fann kaptenen som bäst sysselsatt med att påpelsa gamla Rosa, som glömt att borsta hans skodon. Den förbittrade Tribert genomgick hela den skala af eder och förbannelser, som en gammal sjögast, när han blir vred, har till hands; och pigan, som höll på att tappa både näsa och mun af förskräckelse öfver denna behandling, hvarvid hon ej var van, uppgaf de ynkligaste jemmerskrik. Madame Fourcard, hvilken, liksom hennes son, skyndat till stället, då hon hörde larmet, försökte förgäfves att lägga sig emellan och blidka Triberts vrede; han fortsatte sin matrospredikan i en brummande ton och med ett ac