Tvenne Skizzzer, af E. Souvestre. (Ötvers.) IL. Den illa uppfostrade oOnkeln. (Forts. fr. N:o 103.) Hon begynte väl sjelf med smärta märka detta, men vågade icke tillstå det för andra. Barnets ära är ännu ömtäligare än sjelfva modrens. Hur skulle hon hafva kunnat anklaga August för karaktersfel, som man kunnat anse för otacksamhet? Ingen kände så som hon orsaken till dessa fel; att förråda dem skulle hafva varit att utsätta den unge mannen för att blifva orättvist bedömd. Som svar på sin brors fråga lade hon således ingen synnerlig vigt på sin sons verkliga, framträdande egenskaper, hvilka dock redan kunde vara betydelsefulla nog. I sin glädje öfver att länge kunna tala för sin sons sak och således nästan öfverbevisa sig sjelf om, att hon