Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1855, sida 1

pa dig pligter, svarade den unge mannen. De goda fruntimren hafva nu en gång fått en mani att lägga träldomens ok på sina skuldror; och när de sedan äro färdiga att digna till jorden under tyngden af sina bojor, så jemra de sig och pina andra för att få dem till att dela bördan med sig. — Du glömmer kanske, att det icke är mamsell Sorin, som pålagt mig de tyngsta bojorna, min son! yttrade modren, hvars ömtåligare känslor den unge mannens ord hade sårat. — Det vill med andra ord säga, att det är jag, som har pålagt dig dem? utropade August bittert. — Du tvingar mig ju sjelf att påminna dig om, att ingen pligt förekommit mig svår eller tung, då det var fråga om din fördel! — Och för att desto bättre bevisa mig detta, förebrår du mig nu, hvad du gjort för mig! — August! asbröt madame Fourcard honom med otålighet. Det är hvarken billighet eller förnuft i det du nu sade. — Så låt oss icke mera tala om den saken! svarade han och gick till dörren. — Du går således nu och hemtar mamsell Sorin? Na: