det OIVan DbesKTIIIUHMA uPJ U10 TYPRIIR VI 4 IUI 1 4k sen, utan snarare måste föreställa sig att detta ord genom ett tryckfel kommit att stå i stället för Ryssland, så tillåter jag mig härmed försäkra er, att den ceremoni, hvarigenom en stor mans byxor blifvit behandlade såsom en helig relik, verkligen egt rum i det land, som m:r Cobden kallat Tysklands hjerna. — I en senare artikel gör Times sjelf åtskilliga mycket skarpa anmärkningar öfver denna scen. Man tänke sig — säger tidningen — den aflidne lord Londonderrys gamla skinnbyxor öfverlem ade till hans gardes regimente såsom en dyrbar relik under et högtidligt Te Deum och ljudet af den engelska natio alsången!, — Times beklagar att dess korrespondent icke meddelat det tal, hvarmed öfversten öfverlemnade de gamla kläderna at regimentet: den tyska racen lider på det hela taget af brist på sinne för det komiska, men man skulle likväl tro, att ea sådan scen måste vara för stark till och med för dess godmodighet. Hvad kan man säga om gamla kläder? — Soldater af 6 te regimentet! tappre vapenbröder i neutraliteten! Borsten omsorgsfu!lt dessa ramla kläder, och glömmen ej att emellaråt vädra dem! Engelsk sälaligh t förslår icke härvidlag, men en tysk torde utan tvifvel vara i stand att vidlyftigt utbreda sig öfver ett så rörande ämne och sätta de gamla kläderna i förbindelse med sin ofullkomliga naturs mest upphöjda känslor. Konungen af Preussen — slutar Times — svänger utmanande czarens byxor mot vestra Europa! BELGIEN. Inrikesministern Dedecker har i andra kammaren d. 24 April uppläst det nya reaktionära kabinettets politiska program. Det innehåller en hel hop välklingande fraser, men lofvar egentligen ingenting utom det omöjliga, att styrelsen skall höja sig öfver partierna och förblifva främmande för deras stridigheter. Hvad de materiella intressena anbelangar, vill rege ringen, enligt hr Dedeckers förklaring, utan att använda absoluta grundsatser, mer och mer inleda landet på handelsfrihetens bana. ENGLAND. Vi hafva redan omnämnt, att lord Clarendon i öfverhuset afgifvit en förklaring angående Österrikes stallning. Denna förklaring, som framkallats genom en interpellation af lord Hardwicke och som väckt ett visst uppseende, lyder ungefär som följer: Jag fruktar att ej kunna lemna något mycket bestämdt svar på min adle väns fråga. J kännen, mylords, stipulationerna i den traktat, som Österrike under den 2 December förl. år afslutade med Hennes Moj:ts och sranske kejsarens regeringar, och jag har intet skäl att tro, det Österrike ej skall uppfylla vilkoren i denna ölverenskommelse. Jag kan endast såga, att Österrike förliden Fredag synes hafva fört alldeles samma språk mot de ryske fullmäktige, som Englands, Frankrikes och Turkiets representanter, och J torden påminna er, mylords, att det endast är för den händelse freden ej blir afslutad på den i traktaten uppställde basis, som Österrike skall blifva uppmanadt att vidtaga åtgärder för utförandet af dessa stipulationer. Denna tidpunkt är ännu ej kommen, och det är derför alldeles omöjligt för mig att noga säga hvilken väg Österrike kommer att gå. (Hör!) De af hr Layard i underhuset d. 27 föreslagna resolutioner hafva följande lydelse: Att detta hus med djupt och tilltagande bekymmer betraktar nationens nuvarande tillstånd. Att, under det att förvaltningen af det allmännas angelägenheter alltid skulle anförtros dem, hvilka äro bäst i stånd att uppfylla sina åligganden, det är så mycket nödvändigare, att detta är fallet i ett ogonblick af stor nationell betydelse. Ått det vis och sätt, hvarpå förtjensten och dugligheten uppoffrats för partioch familje-inflytanden, äfvensom ett blindt fasthängande vid slentrianen vid utnämningen till höga statsembeten och till poster i diplomatien, i hären och de öfriga grenarne af statens tjenst, strider emot statens liss-intressen, redan har vållat mycket ondt samt hotar att bringa nationalkarakteren i misskredit och förveckla landet i en mongd allvarsamma olyckor. Att detta hus är sinnadt att på allt sätt understödja hvarje minister, den der under nuvarande förhållanden för sig uppställer som husvudsyste att i hvarje gren af styrelsen insöra en duglig och kraftig förvaltning och med eftertryck fullfölja kriget såsom det enda med: let att ernå en ärofull och varaktig fred. Att Layard, som redan förut står illa anskrifven hos aristokratien, genom dessa resolutioner skulle ytterligare öka sina fienders förbittring kan man latteligen föreställa sig. De voro derför ej eller sena att begagna sig af en blotta, som Layard gifvit på sig i ett tal som han nyligen hållit i Liverpool, der han, förledd genom en oriktig uppgift, för sina upprepade anfall på det nuvarande besordringssystemet i arm6en valt ett exempel som icke passade i stycke. Layard bragtes dock icke derigenom ur koncepterna, att man beslog honom med elt misstag, som han för öfrigt icke sjelf rådde för. Fastmer hopade han med sin vanliga vältalighet exempel på exempel af de mest skriande orättvisor och missbruk för att visa reformens oafvisliga nödvändighet. Mot slutet af debatten antog denna en tumultuarisk karakter, då öfverste Knox beskyllde Layard för fråckhet och oförskämdhet, och lord Palmerston i sin ifver för de aristokratiska inrältningarna i haran hatanknana I avarda nå