Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1855, sida 1

— 2— — — — huset, den s. k. baracken och försörjningshuset i Haga. I medeltal hafva under året på de två sednare ställena varit vårdade 401 personer; högsta antalet var i Februari månad, då det uppgick till 478 och lägsta i Augusti, då det utgjorde 356. Vid granskning utaf de å baracken intagne hjon anmarkes, att då under söregående år mankönet varit öfvervägande, har under år 1854 qvinnorna utgjort flertalet. Efter att utförligt och sakrikt hafva meddelat alla sifferuppgifter rörande den allmänna fattigvården, öfvergår direktionen till en undersökning om fattigdomens orsaker, samt yttrar i detta hänseende: Till eo början vill direktionen erinra, att orsakerna till fattigdom på en ort kunna vara dels allmänna eller sådane, som äro gemensamma för hela landet, dels betingade utaf locala förhållanden. De förra, såsom beroende af allmänna lagstiftningen, kunna icke utaf kommunen undanrödjas, och behöfva här blott omnämnas, och Directionen gör det med så mycken större tillfredsställelse, som regeringen genom dess sednaste lagstiftnings-åtgärder tagit ett kraftigt steg till upphäfvande eller mildrande utaf dessa för hela landet gemensamma orsaker till fattigdom, och således gjort det lättare för communerne att i sin mån verka uti samma anda. Bland dessa på landets välstånd och folkets materiella och sedliga tilistånd otvifvelaktigt gyonsamt inverkande beslut vill direktionen särskilt med djup tacksamhetskänsla nämna, tulloch bränvinslagstiftningen samt de beslutade jernvägsanläggningarne. De förstnämnde allmänna orsakerne till fattigdom inom landet äro, enligt direktionens tanka, prohibitiva tullagar, ofullständiga och bristande kommunikationer orterna emellan, bränvinsmissbruket och en ökad sedeslöshet hos folket i allmänhet. En prohibitiv tull-lagstiftning bidrager utan tvifvel till ökad fattigdom, såväl genom konstlade höga pris på lefnadsförnödenheter, som genom det så många brott alstrande lurendrejeriet. Då friare åsigter vid sednast utfärdade tulltaxa begynt göra sig gällande, bör man hoppas att snart se denna anledning till fattigdomens tillvext undanröjd, dess goda verkningar skola icke dröja att visa sig. Svåra och obeqväma kommunikationer orterne och låndskaperne emellan förorsaka stora fluktuationer uti pris på lefnadsförnödenheter, isynnerhet spannemål, och bidrager att höja priset på denna, för arbetaren vIgtigaste sörnödenhet, som föranleder till ojemnhet uti tillförseln af matvaror, hvilket för en ort med så liflig industri som Götheborg är ganska kännbart. Jernvägsanläggningen kommer väl att afbjelpa det onda, äfven kommer detta stora arbetsföretag att för några är lemna sysselsättning åt många arbetare, hvilka väl sedermera, genom den lifligare rörelse, som otvifvelaktigt af jernvägen kommer att framkallas, kunna erhälla annan sysselsättning. Förnämsta orsaken till den uti Sverige öfverklagade tilltagande sattigom är dock det beklagansvärda bränvinsmissbruket. Härom torde man vara allmänt ense och det är troligen icke för mycket att påstå, att en tredjedel utaf alla de fall, som blifva föremål för fattigvårdsstyrelsernes mellankomst, hafva sitt upphof uti denna last. Ofvertygelsen om det för landet och folket förderfliga ioslytande utaf en ohejdad bränvinstillverkning har varit så stark, att den vid sednaste riksdag ändtligen förmått att gora sin röst gällande. och vi hafva erhållit en ny lagstiftning angående tillverkningen och försäljningen af bränvin, hvilken man bör hoppas, skall medföra välsignelserika frugter. Genom fördyrande af varan måste dess bruk inskränkas; och man ser redan här i staden färre öfverlastade personer än förr, hvilket äfven bekräftas af poliskammarens journaler, der fyllerimålens antal minskats. Detta förhållande kan likväl till en del förklaras genom den hos arbetsklassen, under nn förflutne stränge vinter, herrskande stora nöd, hvilken i många fall framkallat en tvungen nykterhet. Härefter vidröres den, såsom det anses, tilltagande sedeslösheten i afs. å könsumgänget, såsom gradmätare hvarå tages det tillväxande antalet af s. k. oäkta barn. Med rätta anför direktionen, såsom det säkraste medlet mot detta onda, uppväckande af en varm och lefvande religiös känsla hos folket, samt förbättring af dess ekonomiska ställning, hvilken skulle framkalla talrikare giftermål; men då direktionen tillika söker väcka den allmänna opinionen, alt starkare fördömma de qvinnor, som framfödt oäkta barn, så att dessa hos oss likasom i England skulle hafva svårt att erhålla tjenster — så har direktionen utan tvifvel begått ett svårt misstag. Straffet för en sådan olycklig qvinna är i sanning hårdt nog i alla fall, för att förekomma brott, derest sådana kunde af svåra straff förekommas. Men erfarenheten har tydligen visat, och detta just ABA RKO OR RR