Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1855, sida 1

T—T266 ET ((44 UR nya statsskick, ädla sosterlandsvänner höjt sina stä mor för åstadkommande af ett verkligt nationalförsv men huru hafva de blifvit bemötta från maktens da? En solkbeväpning, — anförtro folket vapen, den tanken har städse i våra maktegandes ögon va liktydig med högförräderi. Den tänker oredigt och illa, som först tänker i endens åsyn, säger vår store Ehrensvärd, och lyc ligt det land, hvars administrativa myndigheter glömt denna sanning. Vi tro slutligen, att f. d. 8 neralstabsossicern, så väl vid denna punkt som v den följande: Utan tillräcklig artilleriutrustning, noga skiljt taktik från strategi; — ty vi för vår d hafva fattat Sv. Tidningens yttrande så, att det ing lunda afsåge sjellva kanonernas antal utan den egen lisa materiella utrustningen. vi tro att Sv T. me afsett qvalitet än qvantitet, ehuru adjektivet atillräc lig visst pekar åt den sednare; men ehuru vi d tro, och ehuru vi ej vilja underskrifva f. d. genera stabsossicerns yttrande, att ingen annan väsentlig bri för att kunna gå i fält förefinnes än ä hästar, it stämma vi dock fullkomligen i hans omdöme, å4att ni gon så beskaffad brist i vår artilleriutrustning ich finnes, som skulle kunna tjena till giltigt skäl för os att sky krig, om politiska förhållanden göra det fi oss nödigt eller fördelaktigt. Vi tro äfven, att ett kri skulle blifva för vår militära utbildning i alla möjlig afseenden af oberäknelig nytta, emedan vi först d sanningsenligt skulle erfara hvad vi ega och hvad : sakna, samt i hvad tillstånd och af hvad beskaffenht det är som vi ega. Hvad f. d. generalstabsofficern anför emot Sv. Tid vingens ulan kommissariat, deruti instämma , fullkomligt; deremot ej så alldeles uti hans resonna ment öfver satsen utan tillräckligt befäl. emeda vår tanke är, hvad vi äfven ofranföre anfört, att d ett lands krigshär endast är till för landets försva och för kriget, den äfven bör vara så organiserad oc öfvad, att den hvarje stund kan användas till sin be stämmelse, utan att då underkastas några förändrin gar, rättelser och tillägg, de der störande inverka p hela krigsmaschinen, ej minst i det fall att de likson låta soldaten ana, det han under kriget har andra plig ter att fylla än under freden. Insändaren slutar med följande ord: Den maktpåliggande uppenbarelse af till ståndet inom vårt krigsväsende, som genom Svenska Tidningen kommit i dagen, bör tvärt om blifva den kraftigaste uppmaning för sven ska folket och dess representanter, att me allvar arbeta på en förändring i det system som från riksdag till riksdag slukar så betyd liga summor, utan att uppfylla ändamålen hvar för de affordras det tungt beskattade folket förändring i befordringsväsendet, så att skick lighet och förmåga att fylla en vigtig tjenst någon liten grad tages i betraktande vid destillsåttning, och ej uteslutande börd, relationer savoritskap och hofinslytelser; förändring äfver i kontrollerna, så att folket må få veta om de. ras medel blifva använda att fylla verkliga behof, eller under slöjan af krigsförvaltningens ogenomträngliga hemlighet bortplottras på tanklösa och dersöre misslyckade experimenter. Den sanna fosterlandskärleken består ej i att på första vink kasta ut ofantliga summor utan att det ringaste bekymra sig om huru de användas, utan fast mer i ett samvetsgrannt pröfvande af behofven och ett sorgfalligt tillseende, att hvad som beviljas äfven användes så, att det uppfyller det dermed afsedda ändamålet. Svenska Tidningens artikel af den 30 sistlidne Mars innehåller i detta afseende de tankvärdaste lärdomar lör våra framtida ständer och deras revisorer.