Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 3

12 lonsböcker, dem hon höll tätt framför ögonen. 1 tre greps hon af en feber och tvingades derigenom göra ett uppehåll. Slutet skress under ett lugnare veckor fortfor hon att skrifva oupphörligt; igenom 0 tt tillstånd. Då bodde hon inne emellan bergen i Yorkshire, hos sin fader, som var alltför upptagen af sina studier, för att gifva akt på hvad hon företog sig. Då hon upptäckte hemligheten för honom. höll hon romanen i ena banden och i den andra en tidning, hvari stod att läsa en mycket nedsättande kritik öfver hennes första arbete, men hon ville ej hos den enfaldige, gamle mannen väcka några förhoppningar, hvilka lätt kunde blifva svikna, och hvilka ej hade något interesse för henne ... Man berättar, att hennes andra roman, Shirley, skrefs under stora familjesorger. En ung broder, som Charlotte högt älskade och hennes tvenne sista systrar dogo samma år. Asynen af denna varelses lilla, fina gestalt, som skrifvit så vackra saker, och med så stort lugn bar sådana sorger, gjorde ett rörande intryck. Klädd i sorgkläder och så enkelt som en qväkerska, med sitt vackra, bruna, glänsande bår, sina stora, kloka ögon, och det tankfulla uttrycket i ansigtet, var hon en fulländad framställning af den husliga härden. Hon förstod också verkligen lika väl att sköta nålen, som penpan, och hennes talanger i kokkonsten voro kända i buset. I den ensamhet, hvari hon lefde, i den ödsliga bergstrakten, der prestgården låg, hvilken vette åt kyrkogården, der hennes syskon hvilade, måste hennes blick vända sig inåt, och hennes själ utgjuta många smärtsamma tankar, i en tystnad, som ingen afbröt ... Charlotte hade kort före sin död gift sig med hr Nichols, kyrkoherde i samma socken, der hennes fader äfven var anstäld.