Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 1

nonariet för några lektioner i franskan, satte honom i stånd att tillfredsställa sina behof och att uppfylla alla sina förbindelser. Detta hans kloka beteende blef i början af de illasinnade ansedt för girighet och af hans bästa vänner för en krämaraktig småsinthet; men då man såg, att chevaliern dessutom, trots sin egen fattigdom, var i stånd att understödja de mest behöfvande bland adelsmännen, måste hånet vika för aktningen och till och med de lättsinnigaste anse honom vara ettmönster, värdigt att söka likna, om det än var oupphinneligt. oOcch chevalier de Roquincourt förtjente denna beundran. Då revolutionen beröfvade honom hans förmögenhet och tvang honom att fly, hade den dock ej varit i stånd att sorandra hans karakter; han bedömde ständigt med samma billighet menniskorna och tingen och hyste alltid samma sympathi för allt ädelt och skönt samt samma medömkan med de lidelser, som erbjödo sig för hans blickar. Han betraktade ej sin personlighet som verldens medelpunkt och ansåg ej allt förloradt, fastån hans lifs utsigter förändrat sig. — Mina angelägenheter äro ej menniskoslägtets, brukade han säga, och det tar alldeles ingen skada af, att chevalier de Roquincourt ger lektioner i fransk grammatik.