Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 1

Den I Maj. Den första Maj har af ålder utgjort en bemärkelsedag i norden och dess firande ännu i dag utgör en af dessa traditioner ifrån den gråa hedendomen, som motstått all den förändring vare sig i religiösa och vetenskapliga föreställningssätt eller i vanor och plägseder, som eljest under ärhundradenas lopp försiggått. Firande af första Maj, som i det öfre Sverge föregås af lusteldars antändande på bergen den sista April, den s. k. Valborgsmessoafton, var utan tvifvel ursprungligen en ossersest, till firandet af vårens ankomst, då äfven löften aflades för bedrifter under den tillstundande sommaren. Våra fåder älskade att förena dylika fester med kraftiga bunkalag och att Ädricka märg i benen till de stora företag, för hvilka de då bestämde sig. Om någonsin nordlandens söner haft anledning, att styrka sig för kommande bragder och att göra löften att häfda ett urgammalt ärofullt anseende för kraft och mandom, så är det väl i år, då krigets väldiga drakar — väldigare än sjelfva det i sagorna berömda Olof Tryggvasons Ormen långe — plöja Östersjöns vågor, och då ett. härnadstäg uppstått, hvilket är på en gång ett af de största och betydelsefullaste, som historien ännu sett. Det är mer än en anledning att antaga, det Sverges, Skandinaviens, neutrala rol snart är utspeldt, och att Svenska krigare skola förnya det krigståg öfver Österstersjön, som för 600 år sedan företogs af Birger Jarl, och hvars utgång af en gammal svensk historieskrifvare sålunda korteligen beskrifves: Fienden darrar och flyr undan, men de Svenske följde effter, vunne en härligh Seger, och intoge ett kosteligit rooff och byte. Det gällde i denna strid Finlands bringande till kristendom och kultur. Föremålet är i närvarande stund icke mindre, då det nu i väsentlig mån gäller hela Europas frihet och civilisation. Men om målet är stort, äro svårigheterna att vinna det icke mindre. Tidepunkten påkallar dock ansträngningar för at