ska betydelse tänker i hufvudstaden, hör ej hit, och skulle dessutom bli alltför vidlyfstigt att utveckla. Det är bekant att ifvern och oförtrutenheten äro utomordentligt stora, särdeles bland vissa högt ställda personer, och att ingenting försummas att i murningsvarfvet meddraga unga personer, som vilja göra lycka, hvaraf mången velat draga den slutsatsen, att man murar på ett nytt tempel åt den politiska reaktionen. Såsom en särskild märkvärdighet berättas äfven, att ett nyligen till en biskopsplats afgånget, för sina ultrareaktionära tänkesätt ryktbart statsråd blifvit på gamla dagar i hast så ifrigt i yrket, att extra sammankomster måst tillställas för att skaffa honom tillfälle att avancera i graderna. Det är emellertid ganska anmärkningsvärdt att samma ledande tanke, som här ger lif åt den mysteriösa verksamheten, äfven synes lefva och verka i provinserna.Äfven vi skulle kunna äga åtskilligt att i denna del berätta, men saken förefaller oss, upprigtigt sagt, mera barnslig och narraktig än allvarsam och vådlig. Det enda betänkliga dervid, kunde vara, att personer, som redan utöfva ett stort inflytande på landets angelägenheter och i en framtid, efter naturens ordning, komma att utöfva ett ännu större, ägna sin tid och sin uppmärksamhet åt en hop drömmerier och ceremonier, som måste förvilla deras omdöme och afvända deras håg från sådana sundt genomtänkta, praktiskt nyttiga handlingar, som tiden och förhållandena kräfva. Men som själen har sina utvecklingssjukdomar, likasom kroppen, och mysticismen jemte begåret för dylika hemlighetsfulla ceremonier är en af de vanligaste utaf sådana sjukdomar, så bör man hoppas, att det onda skall ha en öfvergång och att med mognad ålder, äfven mognadt förstånd och en klarare blick skola inträda. Dessförinnan kunna ju de yngre eller äldre barnen få roa sig med sina upptåg. Effekten störes ej, utan blir snarare mera pikant, om en och annan biskopskåpa synes med i det brokiga hvimlet. Af Nytt Habinettsbibliotheka har sjerde häftet utkommit, innehållande fortsättning å romanen Drottning Lovisa Ulrikas hof af C. F. Ridderstad. En förf:e i Friskytten yttrar om hr Ridderstads historiska roman-författareskap, med särskilt afseende på det arbete, som nu är under utgisning, följande, såsom oss synes, träffande omdöme: Hr Ridderstad började äfven i fjol och fortsätter i år sitt stora romantiska, sedolärande, filosofiska och historiska arbete med titeln Lovisa Ulrikas hof. Det är tre fyra verk, hvart för sig genialiskt, men, ehuru skickligt sammanslatade, likväl stundom äfven sammanslytande till bilden af en tropisk urskog, rik på sköna alster och färger, men ogenomtränglig och mindre njutbar just genom sitt öfverflöd. Hr Ridderstad vet att detta öfverflöd är det fel som man alltid haft att förebrå honom, och han har skrifvit mycket för att blifva fattigare; — förgäfves: än i dag flödar strömmen af hans fantasi och hans känsla lika ymnigt. Mången annan skriftställare behöfver och skulle glädja sig åt att ega blott en liten gren deraf. Sedan kammakaren Bengtsson från Stam pen, hvilken för postiljons öfversallande och försök till poströfveri varit dömd att mista lifvet genom halshuggning, i underdånig böneskrift anhållit att blifva förskonad från dödsstraffet, har Kongl. Maj:t i nåder bifallit Bengtssons begäran och dömt honom att i stället undergå 28 dygns vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt arbete å fästning under hela dess återstående lilstid. Från Venersborg skrifves d. 25 dennes: Isen på Venern synes ännu fast och kommer troligen icke så snart att gå i vatten. Väl synas ett par öppningar mellan vestra och östra landen, men dessa härröra sig från såkallade råkar, hvilka något vidgat sig. Den nu rådande väderleken, solvärme om dagarne men kyla och frost om nätterne, bidrager icke så mycket till isens försvinnande, som om ett mildt och välgörande regn inträffade. Riggning af fartyg till saltsjöfart fortgår med all verksamhet. Spannmälsskeppning på Götheborg har under sistl. gårdag börjat, dock så, att säden kördes till Gropbron, men i dag har segelrannan blifvit isfri i Vassbotten. Te!egrafdepescher. HAMBURG den 27 April, kl. 10,24. Wien den 26. Just nu skall konferensens 14:de möte ha egt rum. Eyssland har närmat sig Vestmakterna. — Morning Herald säger, att kejsar Napoleon hestämdt afvaogas:.i i a 4