Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1855, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. Gårdagens representation, då Jane Eyregass sör tredje gången, var besökt af sullt hus, hvars spanda uppmärksamhet vittnade om det intresse hvarmed det goda skådespelet soljdes. I morgon gifves Debutanten och hennes Far, ett af de skådespel, deri hr Deland har tillfälle att på ett lysande sätt ädagalagga sin utmärkta talang, och hvilket, så länge hufvudrolen gifves så som af hr D., alldrig skall föråldras på scenen. Götheborgs allmänhet får då äfven taga afsked af hr Deland och hans sällskap för denna gång. Den uppmuntran de här rönt under denna deras vistelse härstädes, utgör den bästa välkomsthelsningen för deras återkomst. Fru Jonny Lind-Goldschmidt har skänkt den unge lofvande pianisten Fredrik Lindholm (från Götheborg) en summa af 500 rdr bko, såsom bidrag till en utrikes resa denna sommar. I Ny Tidning för Musik omtalas, att m:lle Helene Berg (dotter till hofsångaren Berg), som f. n. vistas i Paris, erhållit stora loford i franska musiktidningar. Det yttras om henne bland annat: Hennes enkla, ädla sång, utan några grimaser eller skrik, hvarmed våra sångerskor eljest icke så sällan undsagna oss, gör ett angenämt intryck. M:ll Berg sjunger de svenska folkvisorna så älskligt och med ett så intagande uttryck, att hon öfverallt vinner för sig den konstalskande publiken. Hennes röst är högst behaglig, dock kunna vi icke afgöra, om den är tillräckligt stark för theatern.— Efter meddelandet ur Östgötha Correspondenten af en utredning rörande åtskilliga Östergöthlands kommunala angelägenheter, företrädesvis dess hushållningssällskap och landtbruksskola, meddelar Aftonbladet ur ett enskildt bref från samma landskap följande: -Sedan grefve Hamilton utnämndes till länets styresman, har den redan förut rådande -underdänigheten för höga vederbörande antagit en ännu mera osmaklig karakter, emedan -man anser landshöfdingen stå den hemliga tanken närmast, och hans inflytande vara så -maktigt, att det väl kan löna mödan för dem, som vilja söka sin lycka eller stå väl, att soka ställa sig in så mycket som möjligt. En utväg dertill erbjuder sig genom inträde i frimureriet, deraf hr grefve Hamilton, såsom -Carl XIII:s riddare, är en nitisk beskyddare roch trogen mästare. Besynnerligt nog bör-jar denna orden att här i landsorten anses -säsom ett slags politiskt institut, der adepterna uppfostras, likasom i vissa bekanta kollegier i katholska länderna. Mången anses äfven härigenom hafva öppnat vägen till befordringar och inslytelse. Jag vet icke huru aman tänker härom i hufvudstaden. Med anledning häraf yttrar Aftonbladet: Hvad man om frimureriet och dess politi