. Förhållandet är icke heller, såsom Aftonbladet insinuerar, att vi om några vilkor föreskrifvas skulle deltaga i kriget endast för vissa oss betingade fördelar. Det har visserligen hittills ansetts för en dra, och icke för en skam, att draga i fält för att återvinna en förlorad provins och sränskiljde bröder, och vi betvifla mycket att man i något annat land skulle sinna en publicist nog liknöjd för sin nations intressen, att han motsatte sig ett dylikt bemödande på samma gång han ifrade för att inlåta sig i alla dertill hörande uppoffringar; men hvem känner icke, att det nu icke är fråga blott om detta? Har icke Aftonbladet sjellt, nästan till öfvermått, talat om de ofantliga fördelar för Europas frihet och civilisation m. m., som genom det närvarande kriget emot Ryssland och Sveriges deltagande deruti skulle vinnas, och hvem känner icke svenska nationens hänförelse för just sådane stora och högsinnade företag? — Det kan således aldrig ifrågasättas att det skulle vara endast våra fördelar, som manade oss till denna kamp, men deremot skulle man väl kunna fråga, hvarföre vi icke med detta allmänna ändamål skulle förena det enskilda, att återvinna hvad vi tillförene ägt och hvars förlust vi så bittert beklagat, desto heldre, som det blott är genom detta sednare — Finlands återförening med Sverige — som det förra kan varaktigt uppnås! För öfrigt tyckes det storsinnade A.B. hafva förgätit att en regering icke kan, likt en enskild person, störta sig i faror blott för ideella intressen, samt att hvarken Sverige eller någon annan makt i nyare tider funnit sig tillständigt att inlåta sig i krig, utan att förut hafva försäkrat sig om någon viss andel i segrens frukter. Man har icke ens, å deras sida, som önskat Sveriges bistånd, ansett sig kunna ifrågasätta något annat. När Napoleon I, år 1812, sökte erhålla Sveriges bistånd, förband han sig att, i sådant fall, 1:o återställa Finland och 2:o uppköpa, för 20 millioner francs, kolonialvaror. I den, samma år den 21 Mars afslutade allianstraktaten emellan Sverige och Ryssland träffades den öfverenskommelse, att 25 å 30,000 man svenskar skulle, i förening med en rysk armåkorps, göra en diversion emot Frankrike på den punkt af Östersjöns kuster, som kunde finnas dertill lämplig, emot det att Ryssland förband sig medverka till Norges förening med Sverige samt att garantera sistnämnde makt dess fredliga bpesittning. På samma sätt förpligtade sig England, i traktaten den 3 Mars 1813, genom hvilken Sverige åtog sig att använda 30,000 man till en expedition emot Napoleon, att, utom erläggandet af 200,000 pund sterling månadtligen i subsidier, samt afträdandet af ön Guadeloupe, medverka till Norges införlifvande, såsom en integrerande del, med konungariket Sverige. Likartade voro traktaterne med Preussen och Österrike. Och skulle verkligen Aftonbladet allena vara nog naivt att föreställa sig, det icke Österrike och Sardinien betingat sig vissa förmåner för sitt anslutande till vestmakternes sak, fastän desamma icke kunnat utbasunas på torgen. Men om Aftonbladet icke, hvarken af känsla för fosterlandets intressen eller af aktning för den politiska coutumen, skulle vilja förena sig med dem, som önska att Sverige måtte hemta något gagn af de närvarande tidshändelserna, så torde likväl den omständigheten att en sådan stipulation ligger icke mindre, ntan fastheldre mera i Finlands och vestmakternes intresse, än vårt, kunna försona Aftonbladet med denna tanka. Det är nemligen naturligt att såväl våra vapens gång som en blifvande förenings lycka skall, i väsendtlig mån, vara beroende af den fasta hållning oeh beslutsamhet, med hvilken Svenskarne nu komma att gå tillväga. Varnade af Ålands öde skola Finnarne endast med bäfvan för en hotfull framtid se de svenska fanorna åter svaja på sina slätter, om de icke straxt blifva förvissade att deras fordna bröder icke komma för att, i syften som de icke förstå och i andras ärenden, hålla en tornrkamp med Ryssarne, utan för att med sig för evärdliga tider ätersöorena hvad blott förraderiet ätskiljt. Det är icke tänkbart att ett förnuftigt folk, som känner Rysslands styrka och hämndgirighet, skall med nit och förtroende kunna öfverlemna sig åt den goda saken, om Svenskarne icke öppet proklamera sin afsigt att för alltid besriaglandet från ryska väldet. Men liksom en bestämd föresats, grundad på nödiga garantier å vestmakternas sida, således måste föregå ockupationen, om den skall hafva någon utsigt att lyckas, så måste äfven Finlands framtida ställning till Sverige vara, om icke uttalad, åtminstone klart uttänkt och beståmd, innan fälttåget öppnas. Ingenting kan, i vår tanka, vara mera oförnuftigt och lättsinnigt, än att tro det vara god tid att tänka på dylika frågor sedan kriget är börjadt. Sädana förhällanden kunna nemligen jäta tanka Bi3i3i 668