Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1855, sida 1

Det krossade Kjertaf. Af W. Irving. Det är nägonting mycket vanligt hos dem, som ölverlefvat en tidigare kanslas lislighet, eller som blifvit uppfostrade under den glada sorglösheten af ett lif, rikt på förströelser, att skratta åt alla kärlekshistorier, och att anse berättelser om en romantisk passion som blotta dikter af novellister och poeter. Mina iakttagelser öfver menniskonaturen hafva kommit mig att fatta andra tankar. De hafva öfvertygat mig, att, fastån karakterens yta genom de verldsliga bekymren kan stelna och förfrysa, eller genom sällskapslifvets ton förvandlas till blotta småleenden, det likväl finnes slumrande gnistor, lurande i djupet äfven af den kallaste barm, hvilka, sedan de en gång uppflammat, blifva våldsamma och stundom äro förhärjande i sina verkningar. I sanning, jag är en äkta troende på det blinda ödet och hyllar dess läror i hela deras utsträckning. Skall jag bekänna det? — Jag tror på krossade hjertan och möjligheten att dö af sviken kärlek. Likväl betraktar jag den ej som en sjukdom ofta dödlig för mitt eget kön; men jag tror fullt och fast att den