som förde kejsarparet och dess närmaste svit. Den vaålkomstadress, som af Dovers myndigheter öfverlemnades kejsaren, besvarade han på flytande engelska med en lätt främmande accent som följer: Jag är utomordentligt tacksam för, att er drottning gifvit mig ett sådant tillfälle att tolka henne min högaktning och visa de känslor af aktning och sympathi, som jag hyser för det engelska folket. Det är mitt hopp, att vänskapsbanden emellan de begge nationerna alltid skola bestå så i fred som i krig, ty jag ärjöfvertygad om att hela verldens väl så väl som deras egen lycka derigenom befrämjas. Jag är er särdeles tacksam för de af er för mig och kejsarinnan uttalade känslor och jag hoppas, att J skolen vara mina och hennes känslors tolk hos era landsmän. Resan på jernvägen till och genom London och till Windsor, dit man ankom kl. 7 på aftonen, var ett verkligt triumståg. Oerhörda menniskomassor voro församlade vid hvarje station, i hvarje gata och på hvarje plats, der de höga främmandena passerade, flaggor vajade från byggnaderna, hurrarop och musikkorpser, spelande Partant pour la Syrie, emottogo dem öfverallt. I synnerhet erbjöd Hydepark en präktig anblick; hela den förnäma verlden och enkannerligen många hundra de elegantaste damer till häst bildade der en spalier, hvarigenom kejsarparet körde i öppen vagn. I Windsor emottog drottning Victoria sina gäster, omgilven af den kungliga familjen och de högsta statsoch hofembetsmännen. Kejsaren bjöd drottningen armen och prins Albert kejsarinnan, hvarpå man begaf sig till thronsalen, der de små prinsarne och prinsessorna blefvo föreställda, och derefter till audienssalen, der den öfriga presentationen ägde rum. Samma dag ägde en stor din rum och samtidigt gaf Londons lordmayor en festmåltid för Seineprefekten ech de osrige Parisergästerna. Den 17 visade drottn. Victoria och prins Al: bert sina gäster sitt mejeri och sin mönsterfarm. Sedan hölls en kavallerirevy, hvarvid trupperna anfördes af lord Cardigan. berester emottog kejsaren en adress från staden Windsor och gaf företräde åt lordmayorn i spetsen för en deputation från London, som inbjöd kejsaren till City och anhöll att han sjelf måtte bestämma dagen, då det fölle honom lägligt att hedra detta samhälle med sitt besök, hvartill thorsdagen d. 19 blef beramad. Den 18 var på slottet i Windsor stort ordens-kapitel för kejsarens upptagande i strumpebandsorden. Denna högtidliga ceremoni försiggick i thronsalen i närvaro af samtliga tillstädesvarande strumpebandsriddare i ordensdrägt och ordens embetsmän samt hela hofvet såsom åskådare. Alla bestämmelser i ordensstatuterna, som kunde vara till hinder för kejsarens upptagande, blefvo för tillfället suspenderade. Drottningen, såsom ordens stormästare, satt pa en thronstol och vid sidan af denna stod en annan tom thronstol. Kejsarinnan tillika med de engelska prinsessorna hade redan före ceremoniens början inträdt i thronsalen, der de togo plats i närheten af drottningen. På drottningens befallning blef kejsaren hemtad från sina rum af prins Albert och hertigen af Cambridge och införd i thronsalen. Drottningen och samtlige riddarne reste sig vid hans ankomst, hvarefter han tog säte bredvid henne. berefter förkunnade drottningen kejsaren, att hon utnämnt honom till riddare af den glorvördiga strumpebandsorden. Ordens vapenhärold knåböjde sör kejsaren och öfverlem nade honom strumpebandet, hvilket drottningen, bitradd af prins Albert, knöt om hans venstra ben. Derpå öfverlemnade härolden ordensbandet, som drottningen fästade på hans venstra axel. Sedan ordenskansleren uppläst ordenstatuterna och drottningen gifvit kejsaren den brukliga omfamningen, slutade denna ceremoni dermed att de närvarande lyckönskade den nye riddaren. Om aftonen var stor galadink, hvarvid ordens hofmästare i drottningens namn föreslog kejsarens och kejsarinnans skål. På måltiden följde en konsert. Den 19 skedde besöket i City. Till kejsarens emottagande derstädes hade träffats de mest storartade förberedelser. På de gator, som kejsaren passerade, voro nästan alla husen smyckade med flaggor. En talrik afdelning af polisen sörjde för ordningens upprätthållande. Mest lysande voro dekorationerna i närheten af Guildhall och i sjelfva denna byggnad, på hvars förgård uppförts en paviljong för 1200 personer. Engelska. turkiska och franska fanor omvexlade med Citys och Frankrikes vapen. Namnen Alma, tInkerman och Balaklava voro anbragta på de öfversta fönstren af Guildhall; dock saknades det ej eller fredsemblemer både i och utanför byggnaden. Drottningen och prins Albert jemte kejsaren och kejsarinnan med suit lemnade Wind— sor något öfver kl. 11 och anlände till stationen Vauxhall, derifrån de i vagnar foro till Buckinghampalatset. Folkets jubel vid deras ankomst utanför palatset öfversteg all beskrifning, och detta jubel förnyades, då kejsaren