Oaktadt således de gjorda anmärkningarnes rigtighet måste medgifvas af sjelfva den Finska (Ryska?) presten, — hvilket visade sig deraf, att han omedelbart härpå utfärdade ett fullständigt nFetyg, i enlighet med de åskade rättelserna, — så lät han dock, jemte betyget, tillställa den svenske embetsbrodern nedanstående oanständiga genmäle, tecknadt ä andra sidan af samma skrifvelse, hvari denne meddelat honom sina anmärkningar. Nämnda genmäle (slarfvigt skrifvet med åtskilliga utstrykningar och ändringar) lyder som följer: 5Omstående skolmästarefundering med thy åtföljande nundgläfs, som i Sverige höra till ordningen för dagen (0) gälla ej här, hvarföre remitteras till författaren med behörigt tillägg. Vet hut! Karungi den Å 1855. Arvaa Kineltä. Man måste häpna öfver den, ej blott för en prest, utan för hvilken menniska som helst, djupt vanhedrande råheten och oförskämdheten i denna skrifvelse. Vi afhålla oss derföre äfven från alla vidare reflexioner. Underskristen, Arvaa Kineltä, som på svenska lärer betyda ,gissa ifrån hvem! —, är tvifrvelsutan en för tillfället begagnad omklädnad af den Rysk-Finske prestens verkliga nama, August Kranck, hvars begynnelsebokstäfver äro desamma som underskriftens. Ty, för att ej längre uppehålla oss vid denna motbjudande affär, — August Kranck är namnet på den nämnde interims-predikanten, som aflagt ett så märkligt prof på det Ryskt-Finska presterskapets anda och bildning. Härvarande dom-capitel, hos hvilket den svenske kyrkoherden anmält ofvannämnda tilldragelse, har förklarat sig visserligen på det högsta ogilla det ovärdiga bemötande, som han sålunda rönt, och dela hans rättmätiga förtrytelse deröfver; men likväl derjemte ansett saken i dess närvarande skick (enär neml. den besvarade skrifvelsen synes icke hafva varit underteknad och den öfverklagade repliken är endast pseudonymt underskrifven) icke kunna föranleda till någon officiel åtgärd.