Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1855, sida 1

handlarens samilj, på hvilken han hälsade, och se — i närheten af den kungliga logen sutto Löwberg, fru Rosenberg och Fanny. Han stirrade oafvändt mot deras loge för att om möjligt göra sig bemärkt, hvilket dock tyvärr icke lyckades. Ester en kort ouvertyr gick ridän upp och stycket börjades. Halfva första akten, som lofvade mycket, var förbi, då en ny person, en juriskandidat, uppträdde. Bloch utförde denna rol. Men hvem kan skildra Huberts förfäran, då han upptäckte att Bloch ända till klädedrägt och maner hade kopierat honom. Han var som träffad af blixten, och publikens skratt åt den komiske juristen klingade i hans öron såsom korpskrän. Han blickade på Fanny, äfven hon skrattade; då var det liksom om en iskall hand vidrörde hans hjerta. Nej, nej, tänkte han; kan hon skratta nu, så älskar hon mig icke, ty att roa sig åt Bloch är detsamma som att roa sig på min bekostnad. Ridån föll under allmänna bifallsyttringar, och nu återstod andra och sista akten. Hubert vågade ej resa sig från sin plats af fruktan för att någon skulle observera hans likbet med Biochs maskering, tvertom böjde han sitt hufvud så djupt ned som möjligt och låtsade emellanåt som om han tappat något under bänken. Att ridån åter gick upp, syntes honom nu vara en hugsvalelse och han beslöt att, under förevändning af en opasslighet, smyga sig bort under representationen. Sagdt och gjordt! Utan att fråga efter sin grannes missnöjda mummel och sura miner, trängde han sig förbi och rusade som en förtviflad, han visste icke sjelf hvarthän. — Hon älskar mig icke, nej, nej, jag har aldrig varit föremål för hennes tankar, mumlade han. Men hur kunde jag också tro, att verldens skönaste mö skulle bli min; jag är ju en karrikatyr eller — ha, den fördömde Bloch, han skall få umgälla det. Hvad har jag gjort honom, att han på så sätt vill håna mig? Jo, nu inser jag det: han har ansett mig för sin rival hos Therese och derför har han velat hämnas samt uttränga mig. Ack, hans plan har lyckats, men på ett annat sätt än han inbillat sig. Hvad skall jag göra? Hur skall jag möta verldens hån och spe? Ha, jeg vill trotsa det, jag vill låtsa om ingenting och min fiende skall tro att han, hvad min person angår, förfelat sitt mål. Ja, alltsammans skulle vara lättare att bära, om Fanny blott älskade mig; ack, men här träffar Nemesis mig. Hur kunde jag någonsin bli lycklig genom kärleken; jag, som hånat och föraktat den! i Hubert vandrade länge omkring under de pinsammaste