gr rund 1 de malar ILIANUUUIIIFAT, Som loOTetaglits inom Götheborgs stad för fylleri och lönnkrögeri. I förhållande till folkmängden är de häktades antal störst i Stockholms stad, hvarest det 1853 uppgick till 5,546 personer, eller nära 6 4, al befolkningen. I Götheborgs län uppgick det, såsom nyss är nämndt, år 1853 till 1,630, på en befolkning af omkring 190,000 inv., således icke till I 35. De under loppet af år 1853 i fängelse förvarade hafva varit fördelade på straffoch arbetssangelserna i Carlskrona, der deras antal sistnämnde år utgjort . . . . . . 137, Carlstens sastninn..... . 228, Christianstadsss.. 159, Ny Elssbornssjnssnj3. 909, Landskron. 288, Warberm... 3096, Malmö .. . 783, samt Längholmen i Stockholm .. 557. orinnorna hafva varit förvarade i straffoch arbetsfängelset i Stockholm 336 d:o d:o i Norrköp. 247 samt d:0o d:o i Götheborg 70. Häri äro ännu icke inberäknade sådane som äro anställde vid f. d. pionieroch n. v. kronoarbetskåren, hvilka utgöra af den s. k. solda klassen (kapitulanter eller utstrukne soldater) 174, och af fåstningsklassen (försvarslöse) 1258. Lisstidssångarnes antal hade från 1830, då de utgjorde 574, år 1853 ökats till 1507, således nära tredubblats. Deremot hade bekännelsesångarnes antal minskats ifrån 13, år 1830, till 6, år 1853. Antalet af friheten beröfvade personer i riket utgjorde den sista dagen år 4,315 1840 5,309 1845 6,448 1850 5,568 1853 6,338 Då dessa summor jemföras med rikets folkI mängd, så visar det sig att vid slutet af 1835 hvar 701:sta, vid slutet af 1840 hvar 591:sta, vid slutet af 1845 hvar 514:de, vid slutet af 1850 hvar 625:te, samt vid slutet af 1853 hvar 549:de menniska i riket varit friheten beröfvad. Antalet af lifshdssångar, således af samhällets gröfsta förbrytare, har på de senare tjugu åren ökat sig i en oroväckande tillväxt. De I utgjorde år 1835 574 1840 133 1845 1,040 1850 1,400 1853 1,507 samt har således på denna korta tidrymd nära nog tredubblats. Al till döden dömda förbrytare hafva under loppet af 1853 blifvit benådade 29 och afråltade 11. Bland hela antalet häktade hafva endast 104 fångar förekommit, hvilka ej kunna låsa innantill. Fängpredikanternes yttrande i afseende på den moraliska förbättringen har utfallit ungefärligen lika, som under de föregående åren, nemligen att det inom de gamla länsfängelserna är omöjligt att åstadkomma någon sådan förbättring, men att deremot inom ett och annat strassangelse förhoppning dertill visat sig under en sednare tid, samt att de nya cellfängelserna fortfarande utöfvat en särdeles fördelaktig verkan i berörde afseende, fastän en sådan förbättring ännu i väsendtlig mån motverkas af fångars transporterande till undergående af ransakning vid häradsrätterna. Vid cellsangelsesystemets införande fruktade man temligen allmänt, att detsamma skulle utöfva ett skadligt inflytande på fångarnes helsotillstånd, i synnerhet att de lätteligen kunde leda till sinnesrubbningar. Afven denna farhåga vederlägges af närvarande berättelse, hvaraf inhemtas, att fall af sinnessjukdomar inom häktena, under de trenne senare åren till 1853, allt mera sällan förekommit och sistnämnda år endast uppgått till 21, med I dödsfall. På samtliga cellfångelserna har helsotillståndet för öfrigt varit godt år 1853 och dödligheten ringa eller ingen, med undantag af dem, der koleran herrskade, ehuru denna farsot äfven der framfarit mildare än vanligt. Enär sammanraknade kostnaden för sångars och kronoarbetskarlars underhåll, beklädnad och zängklåder under är 1853 uppgått till nägot öfver 340,000 rdr bko, utgjorde således medelkostnaden för hvarje fånge 9 sk. 1 rst. för dagen och 69 rdr 28 sk. 11 rst. för året. Den under året uppkomna inkomst genom fångarnes arbetsförtjenst har utgjort i arbets-sangelserna 35,539 rdr 33 sk. 9 rst. i sastningssangelserna 11,152, 9 , 2 A vid kronoarbets-corpsen. . . . . 20,875 , 4 , 8 — tillsammans 67,565 rdr 47 sk. 7 rst.