Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1855, sida 1

nadt blad srån trådet, och endast qvarlemnar de sriska och gröna, så har min nya kärlek bortslaktat alla dåliga ungdomsdrömmar srän värens tid, då ogräset sår växa upp bredvid sä mycket herrligt och skönt, tilldess skördemannen under loppet al sommaren får tid att rensa åkern. Hvar äro nu mina frihetsdrömmar? Jag offrar dem gerna på kärlekens altare, ty jag vinner något bältre; och lycklig den som kan uppoffra något för att ernå ett annat, som då förekommer honom dubbelt skönt. — Men Fanny? Kan hon någonsin älska mig tillbaka? Hur skön, hur blyg och oskyldig är hon ej, en fager ros på den vilda heden! Hennes ögon sågo så vänligt på mig — smen ser hon icke så på alla? Men hon sade att jag, oaktadt vår korta bekantskap, förekom henne som en gammal vän; ja huru kan man vara fremmande och sluten inför henne? Ack att hon kunde älska mig, att hon en gång kunde bli min! Hvad är frihet och magt, höghet och glans mot ett lif vid hennes sida! — Nu går solen åter bakom molnen; jag ser något af dess guld genom en öppning i skytäckelset; i går vid denna tid mötte jag henne för första gången, men denna korta tidsrymd synes mig såsom ett helt lif. Då jag blickar tillbaka, hur innehållslösa synes mig icke då mina fordna fröider hafva varit, och då jag blickar framåt — ja då ser jag endast en glädje, en fröjd, och det är tanken på henne. Sådana voro Huberts betraktelser, dem han fortsatte i oändlighet. Det började bli mörkt och regna, hvarföre han beslöt att återvända hem. Då ljöd plötsligt ute från sjön ett skri i hans öron, han stannade förfårad och sökte genomskåda mörkret. Åter ljöd ett skri och Hubert kunde tydligt urskilja ordet hjelp. Hans första tanke var att vada så långt ut an kunde, då sjön icke var djup, och derpå simma bort till det ställe hvarifrån ropet kommit; men detta beslut uppgaf han, då han kom att tänka på, att onkelns båt låg helt nära. Skyndsamt ilade han till densamme, tog en sten och sönderslog låset, som fasthöll lånken, hvarpå han raskt styrde från land bort mot det ställe, hvarifrån ropen ljodo allt starkare och starkare. Snart upptäckte han en liten båt, som flöt utan segel och åror på böljorna, och då han kom närmre, upptäckte han tvenne qvinnogestalter deri. (Forts.)