rare all öka KälSLATILIAGOTHLUDA. ELLII0TU ett Så ll mandrag af dess innehåll redan varit telegraseradt i vår tidning, vilja vi ändå rörande samma artikel återgifva följande, något utförligare telegrasdepesch till B. H.: Ärtikeln konstaterar faran af ryska väldet och redogör för uppkomsten och betydelsen af fördraget utaf den 2 December. Vestmakterna hade af hänsigt till alliansen med Österrike inledt underhandlingarne om de 4 garantipunkterna. Sedan definieras de 4 garantipunkterna. Hvad den tredje beträffar, så måste, då krigs-etablissementerna i Svarta hafvet hotade Europa, ryska makten i detta haf inskränkas. Detta fordrar vestmakternas interesse, men i synnerhet Österrikes. Sebastopol är ännu icke taget, men det är ej någon sjöstation mera. Ryska flottan är förstord eller beröfvad all vigt; Balaklava, Eupatoria och Kamiesch äro belastade af de allierade, Odessa hotadt af dem; Ryssland deremot kan ingenting företaga. Att fordra en inskränkning eller neutralisering af ryska sjömakten i Svarta hafvet, kommer på ett ut med uteslutandet af alla nationers krigsfartyg ur detta haf, alltså att fordra mindre, än hvad som redan ernåtts genom kriget och är lätt att bibehålla. Ryssland måste förlora sin öfvervigt, men kan bevara det inflytande som tillkommer det i Europa. Denna sordran har gjorts; beviljas den, så är freden betryggad; asslås den, så afgör kriget. Wienerkonferenserna debattera om dessa frågor. Ett stort resultat har redan ernåtts. Derigenom att vestmakterna inskränka sina fordringar och dessa antagas af Österrike, vinnes en vigtig, till uppoffringar beredd allierad. Osterrike skall, om de ädla ansträngningar, som göras för fredens återställande, stranda, beslutsamt deltaga i kampen. . Redan innan denna artikel blef synlig, förmodade man dess syfte vara att från franska regeringen afvältra ansvaret för krigets sortsättande. Denna förmodan tycks bestyrkas genom artikelns innehåll. Af telegrafunderrättelser från Paris af d. 16 ser man, att denna artikel väckt stort uppseende ibland spekulanterna. Fonderna, som till följe af de uppståndna krigsfarhågorna redan förut fallit, sollo d. 16 ytterligare. De stego likväl åter på erhållen underrättelse från London att consols voro fasta. Alla från St. Petersburg till Paris ankomna underrättelser öfverensstämma deri, att ryska regeringen synes envist förkasta de vilkor som vestmakternas ultimatum innefattar. ,Presse har meddelat, att furst Galitzin redan den 14 ankommit till Wien med czarens instruktioner för de ryska fullmäktige och det tillades, att dessa instruktioner ej läto hoppas en fredlig lösning. Denna notis var dock ogrundad eller åtminstone förhastad. Enligt de säkraste underrättelser voro de ryska instruktionerna ej i någon händelse att förvänta förr än natten till den 17. Till ,Berl. Tid. te legraferas från Hamburg, att konferensen träd de tillsammans kl. 1 sistlidne tisdag den 17 dennes och det tillägges, att de inträffade ryska instruktionerna förljudas vara ogynnsamma med hänseende till afgörandet af 3:dje punkten. Den för sina ryska sympathier ökända KreuzTeitung, har, enligt en telegrasdepesch i vår tidning, berättat, att Ryssland afböjer att sjell uppställa några kontrapropositioner, utan begär, att vestmakterna skola framkomma med nya förslag, som kunna vara antagliga för Ryssland. På detta sält vilja vi nemligen förstå den i går meddelade depeschen. I Monitörens ofvanberörda artikel uttryckes stort förtroende till alliansen med Österrike. Från åtskilliga håll framkastas imellertid tvisvelsmål beträffande tillförlitligheten af Österri kes bistånd. Till ,, Times telegraferas från Wien under d. 13, att allvarsamma stridigheter bestå emellan Österrike och vestmakterna beträffande sörminskandet af Rysslands ölvervigt i svarta hafvet. Till ,,B. H. telegraseras från Wien under den 16, att ett rykte var gängse å börsen derstades, enligt hvilket Österrike ville förblifva neutralt, emedan vestmakterna gilva 3:dje punkten en alltför stor utsträckning. Till Köln. Zeitung telegraseras från Wien under samma dag, att Österrikiska armeen, med undantag af 2:ne armåkorpser, ofördröjligen skall försättas på fredsfot. Nästan hela engelska pressen, på ett par blad nära, gör opposition emot ministeren. Den har, sanningen att säga, ej eller gjort det ringaste, som rättfärdigat de förhoppningar som nationen fattade då Palmerston tradde i spetsen för ärendenas ledning. Styrelsen måste göra något, så vida den ej vill gå en oundviklig undergång till mötes. Det är derför ganska troligt, att den i enlighet medObserversutsago kommer att möta det sammanträdande parlamentet med en krigisk förklaring och löften om de så ifrigt åstundade reformerna inom krigsväsendet. Få se, om denna eftergift för allmänna opinionens påtryckning förmår rädda