misshandlas af dem. Det är icke mån a månader sedan då några svenska arbetare sutto i fängelse och der qvarhöllos nära tre veckor, på misstankar om en fsörbrytelse, som de omöjligen kunnat föröfva, emedan de beviste att de då icke funnos på stället; men dessa samma personer hade vid ett föregående tillfälle rakat misshaga deras husbonde och det skulle nu umgällas. Så har också en annan svensk tjenstedräng varit arresterad, endast derför att han gått öfver en gård på en allmän väg! Men mot dessa främmande menniskor tillåter man sig allt. Genom korrespondenser är det insändaren bekant, att en dansk man nyligen varit här i Sverige och värfvat tjenstefolk, något öfver 100 personer, drängar och pigor. Denna skara väntas att ankomma de sista dagarne af April månad till en stad i Danmark, der entreprenören vill försälja dem på en slags auktion till de högstbjudande, nemligen de som betala honom bäst. Man är nyfiken alt se om detta kommer att likna slafmarknaderne i Amerika. Om svenska arbetare nödvändigt vilja försöka lyckan i Danmark, så böra de arbeta för daslön. De bafva då frihet att stadna der de finna sig bäst, och kunna stundom förtjena rätt betydligt. Men på det högsta må man afråda dem från så kallad årstjenst eller fast tjenst, ty de skola dervid ganska visst finna sig missnöjda. Det är kändt, att personer i Sverge pläga åtaga sig uppdraget att antaga och försända tjenstefolk till Danmark, och man bör tro att dessa kommissionärer anse sig göra väl i att förskaffa arbetsfolket god förtjenst. Men kommissionärerne besinna icke att de sakna all slags garantie för uppsyllandet af de stora löften, hvarmed folket lockas från hemmet, och ännu mer för folkets behandling i ett främmande land. Ait dessa löften ganska sällan blifva hållna har man rätt att sluta deraf, att de flesta svenska tjenare, som tagit fast tienst i Danmark, genast efter tjenstetidens slut återvändt till hemmet, missbelåtne med tjensten och utsläpade af arbete. För de arbetande klassernas bästa vägar insändaren bedja, att denna uppsats straxt blifver intagen i Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning och i alla landsortstidningar i södra delen af riket. Red:n har ej velat vägra plats för ofvanstående, i hopp att det möjligen skall framkalla upplysningar, som kunna tjena att visa i ratt dager de af ins:n framställda förhållanden, hvil