och blått, har Språket ICke namn oe III. ningen uppräknar åtskilliga andra tillfällen, då kommunikationen på samma sätt som i vinter varit hammad. Så erhöll t. ex. i Maj månad 1789 Gottland på en gång riksdagskallelse och riksdagsbeslut; våren 18338 ankommo 20 poster på en gång; år 1844 höll man ända till den 14 April i Gottlands kyrkor förböner för Carl XIV Johan, som redan d. 8 Mars allidit, För någon tid sedan omtalades i Svenska Tidningen hurusom tvenne katholske emissarier voro ute på färd genom Sverge och Norge, för att varsva anhängare för påsvedömet, dervid man trodde, att de ansågo sig skola i de uti norra orterna pågående läserirörelserna finna en tacksam jordmån för sina planer. En insändare i den norska Christianiaposten uppträder och försvarar de ifrågavarande personerna för sådana misstankar, och lemnar tillika om dem några personliga upplysningar, som hafva synts oss icke sakna intresse. Då till de öfriga misstankarne äfven lagts, att de båda emissarierne skulle vara ryska spioner, yttrar insändaren i Cristianiaposten: I detta hänseende kan jag fullkomligt lngna allmänheten, emedan jag känner dessa båda resandes tänkesätt och samiljeförhällanden, likasom jag är öfvertygad, att de, långt ifrån att vara i Rysslands tjenst, hysa den mest afgjorda vedervilja för denna folkoch samvetsfrihetens bittraste fiende. Pastor Etienne, hvilkens familjenamn är Djunkowski, är visserligen född i St. Petersburg af adliga och förnäma föräldrar, — ty hans fader var ryskt statsråd — men han blef för sin öfvergång till katholska läran landsförvisad, och all hans egendom inom sjelfva Ryssland konfiskerad, hvarför man väl bör kunna inse, att han ej hyser någon sympati för en regering, som alltid bidragit att nedsätta hans olycklige landsmän och qvarhålla dem i okunnighetens mörker. Hans stadigvarande uppehållsort är nu Paris, der han sysselsätter sig med litterära arbeten. Han har utgifvit några böcker och under en längre tid varit medarbetare i den bekanta katholska tidningen ,IUnivers, som visserligen beskylles för ultramontanska åsigter, men hvari han städse anfallit Ryssland för denna makts religiösa förföljelser. Under sitt vistande i Christiania berättade pastor Etienne, som är väl bekant med Rysslands seder, bruk och alla förhållanden, för sina vänner och bekanta en mängd underhållande och upplysande anekdoter och historier om detta rike, som ju är en tillsluten bok för så många, och jag kunde aldrig märka, att han, jemte medlidandet för så många millioners olyckliga belägenhet, visade ringaste sympati för ryska regeringen. Såsom nyligen öfvergången till katholska läran, visade han i sina samtal en värma och ifver för sin religion, som man i allmänhet finner hos proselyter, och som kan vara stötande för protestanter, ja, tillochmed mindre ifriga katholiker. Det oaktadt har man ingen orsak att betvifla, alt ju ändamålet med hans resa verkligen är det af honom uppgifna, nemligen att samla materialier till ett statistiskt arbete om Lappland, Island och Grönland, hvilka sednare länder han med det första ämnar besöka, i det han har för afsigt att redan i sommar, öfver Stockholm och Köpenhamn, resa till Island och nästa sommar till Grönland. Hvad grefve Zaluski beträffar, tillhör han en af Polens äldsta familjer och härstammar ifrån Lithauen eller ryska Polen, men då fadren deltog i uppresningen 1830, måste familjen gå i landsflykt, och skulle hafva befunnit sig i knappa omständigheter, om icke en i Galizien (österrikiska Polen) boende onkel till den unge grefven vid sin död efterlemnat åt denne en betydlig förmögenhet. Hans moder och broder valde från den tiden Wien till sin vistelseort, hvaremot den unge grefve Zaluski, som nu reser i Norge, flera år bodde i Rom, och Italien blifvit hans andra fädernesland. Han lefver der uteslutande för sin älsklingskonst, bildhuggarekonsten, och har, oaktadt sin ungdom, gått temligen långt i denna riktning. Pastor Etiennes bekantskap gjorde den unge grefven i Rom, och sedan träffades de i diligensen emellan Rom och Bolugua, der Zaluski plötsligt beslöt att följa pastor Etienne till Lappland, för att, sedan han vistats i söderns yppiga klimat, få njuta det för en Italienare originela intrycket af dess ofantliga snömassor, samt det för honom alldeles nya nöjet att göra en slädfart efter de pilsnabba renarne. Han äåmnar äfven åtfölja pastorn till Island, men icke till Grönland. Grefve Zaluski är långt ifrån någon fanatiker och alldeles icke egnad att spela en missionärs rol. Hans familjs forntid är mig en borgen, att han skulle anse under sin värdighet, att agera rysk spion, vore lönen derför än så stor. Jag har varit något vidlyftig i denna sak, men jag anser för en a i 4 unnlvuca allmänhaofon dacoe 44 —