Sjette Kapitlet. Ankommen till Höjborg sann Hubert sin onkel vandrande upp och ned på golsvet i matsalen. Majoren hade ett bref i handen och såg ytterst belåten ut; han berättade genast att han fått bref från sin son, som nu var i Paris och befann sig) väl. Hubert gladde sig med sin onkel, och båda satte sig sörnöjda till qvällsbordet. Då måltiden var slutad, omtalade Hubert aftonens händelser, och bad onkeln säga sig hvem det unga fruntimret var. — Ah, nu vet jag hvem du menar; pastor Trams gäster äro fru Rosenberg och hennes dotter. — Fru Rosenberg? utropade Hubert öfverraskad. Enkan efter målaren? — Ja, hennes man skall hafva varit en mycket skicklig konstnär. — Då känner jag familjen par renomm6. Och Hubert berättade nu hvad han visste. — Från första ögonblicket förekom också fruns ansigte mig i högsta grad intressant. Hon ser ut alt hafva genomgått mycket — hvilket hon ju också gjort — men likväl ej derför hafva förlorat sin tro på verlden. Ingen skulle anse henne för Fannys mor, så ungdomlig ser hon ut; man måste snarare hålla dem för ett par systrar. Jag är öfvertygad om att Amor gerna ännu på allvar skulle kunna såra hennes hjerta, och hvem vet om han ej redan gjort det; ty det hvilar något svärmiskt öfver henne. — Ni får nödvändigt införa mig i prestens hus, så att jag må kunna göra hennes bekantskap. i — Jag skulle redan hafva gjort det, så framt ej detta hus vore mindre angenämt att besöka. Mannen sjelf är en nattmössa, som blott lefver för sina böcker, och hans hustru inbillar sig beständigt att vara sjuk och spelar för öfrigt den förnäma damen, ehuru hon just ej har för mycken bildning; men eftersom du har så stor lust att göra gästernas bekantskap, så skall jag redan i morgon införa dig i huset. Mycket glad tackade Hubert sin onkel, som kort derpå lemnade rummet för att afgöra en sak med sin förvaltare. Hubert kastade sig på en soffa och lät sina tankar ostördt dröja vid Fanny Rosenberg. Han jemförde henne med alla öfriga qvinnor dem han kände, men de stodo alla i skuggan för hen: ne. Mest uppehöll h Wd Tderese Stokberg, men äfven 3 NN ( SD) a — . Q a