(Insdndh). Aftonbladet N:o 44 för 1855 har en insänd artikel om Svenskt tjenstefolk i Danmark, en varning. som blott har det felet att icke vara fullständig. — Likväl borde denna varning blifva känd på alla orter i Sverige, der arbetare finnas, som kunna falla på tanken att taga tjenst i Danmark. Genom tillhandakomne upplysningar är insändaren af dessa rader väl bekant med ämnet och ser sig derföre i stånd att tjena sina arbetande landsmän med några tillägg till varningen. I Danmark är aldeles ingen brist på tjenstefolk. Den som behandlar sina tjenare väl och betalar den årslön som i landet är vanligt, nemligen 60 Riksbanksdaler (120 rdr sv. mynt) till en dräng och 40 Riksbanksdaler till en piga, den kan få så många infödda arbetare som han åstundar. — Men onekligen faller det sig vida mera ekonomiskt att taga svenskt tjenstefolk för en tredjedel lägre lön, som redan är en betydlig kontent behållning, hvarförutan man också blir i tillfälle att behandla dessa stackars främmande menniskor aldeles efter godtycke och drifva dem i arbetet vida strängare än som låter sig göra med de infödda. — Det har t. ex. inträffat, att jordägare, som vanligen hållit 8 infödda arbetsdrängar till jordbruket, i stället förskaffat sig 5 svenska drängar, och med dessa uträttat samma arbete, och för en tredjedel mindre lön till hvardera! På några gårdar ser man danska och svenska tjenstedrängar tillsammans; de förra få 60 Rbar i ön, under det de sednare måste nöja sig med 40 Rbdr för lika och stundom strängare arbete. Svenskt tjenstefolk och i allmänhet Svenskar af den arbetande klassen, som ankomma till Danmark, äro i verkligheten snart sagdt rättslösa i deras förhållande Lill husbönder och arbetsherrar, åtminstone i provinserne. De kunna aldrig påräkna något beskydd af embetsmännen, men må anse sig lyckliga om de icke AAA T—————