(EBn petition har i dessa dagar asgått till Kongl. Maj:t, innehållande underdånig hemställan derom, att H. M. täcktes till postmästare i Götheborg utnämna postmästaren Gustaf Gjers. Petitionen är så enhälligt underskrifven af stadens köpmän och många öfriga respektable innevånare, att icke ett enda namn af något mera framstående hus saknas på densamma. Denna enighet är helt naturlig, då vigten för en stad sådan som Götheborg af en postmastare, som med humanitet och beredvillighet går allmänheten tillhanda, är påtaglig, och då postmästaren Gjers i detta fall, under sin mångåriga ytterst trägna tjenstgöring, inlagt förtjenster, som icke kunna nog tacksamt af Götheborgs innevånare erkännas. Man gör sig också allt hopp, att H. Maj:t skall sasta allt afseende vid en så enhällig och aktningsbjudande opinionsyttring. — ben sedan den 2 dennes i Landskrona hamn förtöjda engelska eskadern afseglade den 13. Före afresan gass af stadens invånare en festlig bal för oslicerarne på flottan. Ur Landskrona-Korrespondenten för i Lördags meddela vi soljande: Det var med en känsla af vemod man såg de ståtliga skeppen aflägsna sig; men på samma gång med en känsla af stora förhoppningar. Albions flaggor hafva länge väckt sympathier i Svenska hjertan; nu, då de svaja det herrligaste mål, civilisationens och frihetens seger, till möte, nu väcka de dem, helt naturligt, lislisare än någonsin. Men i det vi lemnade Engelsmännen till afsked på deras färd, en blick af det varmaste deltagande, i det sympatierna, nationerna emellan, gåfvo sig luft genom täta hurrarop, som under musikens klang uppbäfdes från den på kajen församlade folkmassan och besvarades från skeppen, i det vi sågo dessa åter plöja vågorna och snart försvinna ur vår åsyn, skänkte oss den tanken, att vi invid vår stad lyckats gifva dem skydd mot naturhindren, trygghet och lugn, ett ej ringa behag. Främst hafva vi derföre att tacka vår hamn. Landskronas hamn är dess stolthet: och staden har skäl att vara stolt öfver denna af naturen danade ypperliga tillflyktsort för ej blott mindre fartyg, men för de största och mest djupgående skepp. Den uppskattades äfven af Engelsmännen till sitt hela värde. Rymlig till en grad, att den utan tvifvel skulle förmå emottaga 80—100 örlogsfartyg, således hela den till Östersjöexpeditionen bestämda slottan, utan att något enda af dem behöfde ligga i trängsel, komma i kontakt med det andra, är den på samma gång fullkomligt betryggande för stormarne. Så är den af naturen bildad. Konsten har äfven gjort sitt till; hon skall göra mera, göra allt, för att fullända det hela. Landskronas hamn är utgångspunkten för stadens alltmer stigande utveckling och blomstring. På hela vestra kusten af Sverige finnes också ingen, som med den kan jemföras. Men nu tillbaka till våra Engelsmän. Umgänget med de bildade och utmärkte officerarne lemnar oss hvar och en, som är mäktig språket och således varit i tillfälle att dagligen med dem samtala, ett lika angenämt minne som uppriktig saknad. Man kunde ej skiljas från dem, utan att betyga dem huru kärt för oss deras vistande här varit, huru varmt man önskade dem lycka, framgångar och ära. Aftonen före den till skeppens afsegling bestämda dagen var en festlig bal för chefen, kaptenerna och öfriga officerarne arrangerad å stadshuset. Salen var för tillfället vackert dekorerad med engelska och svenska flaggor i förening, jemte flera militäriska emblemer. De engelska officerarne voro naturligtvis föremål för allmän hyllning och uppmärksamhet. Dansen fortfor ganska animerad, till kl. 4 på morgonen. Skålar proponerades för H. M. konung Oscar den 1:ste samt för H. M. drottningen af Storbrittanien, den förra af kommendanten, majoren och riddaren Schmidt, den sednare, på engelska språket, af borgmästaren och riddaren Ödmansson. Chefen å engelska eskadern, kapten Yelverton besvarade den sednare på ett älskvärdt och behagligt sätt, inflätande några för vårt sambälle smickrande ord. Härefter föreslog grosshandlaren Tranchell, såsom stadens äldstes förman, en toast, på engelska språket, för kapten Yelverton och de öfrige engelske gästerna; hvilken toast äfven i hjertliga ordalag af kapt. Yelverton besvarades. Då de oväntade orderne för engelska eskaderns afsegling ankommit, aflät kapten Yelverton till stadens borgmästare följande afskedsskrifvelse: H. M. Ship Arrogant. Landskrona April 11:th 1855. My dear Sir! J cannot depart from the hospitable shores of Sweden without conveying to you the expression of my outmost thanks for the civility and attention, which has been shewn the officers of the vessels under my orders by the Inhabitans of Landskrona. As Chief Magistrate of this Town J beg thus through you to adress my thanks to all, with an earnest hope that we may again visit your Town and take adventage of your Excellent Harbour. Pray Believe me, my dear Sir, your very truly. H. R. Yelverton, Captain.) ) Jag kan ej skiljas från Sveriges gästvänliga kuster, utan att för eder uttrycka min innerliga tacksamret för den uppmärksamhet, som af innevånarne i Landskrona blifvit visad aff.. gu a —