Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1855, sida 1

Rosen på Heden. Norell af N. Ciörup. öfversåttning från Danskan. (Forts. sr. N:o 89.) Med äångestsvetten på sin panna vaknade han. Det var redan dager. Hubert drog en djup suck, reste sig upp i sängen och sökte samla sina tankar. Drömmen hade gjort ett mäktigt intryck på honom, och nya, för honom helt underliga tankar, uppstego i hans sjal. Hade han ej varit trött af, gårdagens resa, skulle han troligtvis ha stigit upp, men nu lutade han åter hufvudet mot kudden och föll i en lugn sömn, ur hvilken han först vaknade då solen redan stod högt på himlen. Sedan han besett gårdens och traktens märkvärdigheter, hvartill hela dagen åtgick, sammanträffade han på aftonen med sin ledsagare majoren i trädgården uti ett lusthus, som var anlagdt på en liten kulle, hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt. Begge blossade ur stora sjöskumspipor och njöto en stund tyste af den vackra aftonen. Slutligen sade majoren: Ar här icke vackert? — Jo, helt visst; hur olika är dock icke detta landskap mot det, hvarifrån jag kommer. — Men säg, har ej det gamla Höjborg, sina tomte-äfventyr liksom andra borgar af samma ålder? Jag frestas nästan att tro det, då jag i natt haft en slags uppenbarelse i drömmen af en person, som jag kunde antaga för gårdens skyddsande. Och Hubert omtalade nu sin dröm. Onkeln lyssnade upp: märksamt och yttrade, då berättelsen var slut: — Det är en högst märkvärdig dröm; jag vet icke hvad jag skall säga, men själen kan ju lika väl i drömmen som vaken erhålla sina uppenbarelser, om den blott kan minnas och fasthålla dem. Under hvarjehanda förtroligt prat förflöt aftonen, och man begaf sig åter till hvila. Dagarne försvunno i lugn på Höjborg, och så hastigt, att Hubert ej visste hvar de blefvo af. Den gamle majoren berättade så lifligt om personer och händelser från fordna tider, och han hade så införlifvat sig med naturen, som hittills varit nästan fremmande för Köpenhamnaren, att Hubert med förundran upptäckte hur föga han känt så mycket skönt och herrligt, som