TUreml IUIIII0S. Styckegods. Misstag. Vid en vigsel inträffade helt nyligen, att brudgummen råkade miss-säga sig, så att han, i stället för de i formuläret föreskrisaa orden: Jag N, N. tager dig — — — nu till min äkta hustru o. s. v. —, sade exira hustru. Presten, som förrättade vigseln, åtnöjde sig likväl ej med ett så beskafsadt alltför nymodigt uttryck, utan äskade nödig rättelse, som äfven skedde. Svår skuld. Då en i examen kuggad och dessutom af björnar hårdt ansatt kandidat, uppmanades af sin far att för honom uppgifva sina mest trängande skulder, svarade han, att ingen af hans skulder vore så trängande som en, hvilken likval i gen annan kupde betala för honom: det var nemligen svaren, som han blifvit skyldig examinatorerna. Gesällprof. Dagbl. i Stockholm berättar: , Ett utmärkt arbete har som gesällprof dessa dagar varit att bese i handelsoch ekonomi-kollegium. Det består i en skrifmaschin till en elektro-magnetisk telegraf-inrättning, med särdeles konstfärdighet och noggrannhet förfärdigad af br Emanuel Sörensen, som lärt hos sin fader, mekanikus 8. Sörensen. Maschinen är inköpt för telegrafverkets räkning och skall sändas till den stora konstoch industri-exposition, som instundande sommar kommer att ega rum i Paris, hvarest den säkert får en utmärkt plats bland öfriga svenska industrialster. E. Sörensen är en 17:årig yngling, men genom detta arbete har han redan ådagalagt hvad han en gång kan blifva som mekanisk arbetare. Den ou-fttömafsfge vagnen. Prins Henrik af Preussen, Fredrik den stores broder, gaf en gång en fribal, men fästade dock dervid, för att förekomma ett allt för stort tillopp af massan, det vilkor, att ingen skulle insläppas, som ej anlände i täckvagn. På denna tiden var det i Berlin icke just så lätt att erhålla en sådan vagn, om ock endast på en kort stund och emot hyra; der funnos ej många dylika, och egarne till de få, som kunde erhållas, stegrade naturligtvis, på en sådan festlig dag och vid en så ilrig estersrågan, sina fordringar högst orimligt. Det oaktadt hade några perukmakaregesäller varit lyckliga nog ait, för en gemensamt sammanskjuten summa, erhålla en vagn. Men mer än ett dussin hade skjutit tillsammans och ville således äfven hafva sin del i fribalen. Hvad gjorde de då? fyra af dem satte sig i vagnen, och under det denne långsamt körde dit, följde de andra efter till fots. Uianför prinsens palats öppnade de, i skydd af det utaf oljlamporna föga skingrade mörkret, båda vagnsdörrarne, och så sort en hoppade ut på högra sidan, smög sig en annan in på den venstra. Länge gapade skyltvakten med vidoppen mun på den outtömlige vagnen, och när han ändtligen kom under fund med bedrägeriet, hade det redan lyckats den siste af de sintlige herrar perukmakarne att inkomma i ballokalen. Fyndet. I London hände nyligen att en timmerman vid hemgående från sitt arbete hittade på gatan ett silfvermynt, hvars namn och värde han icke visste. Medan han med myntet i handen stod och funderade härpå, passerade med högtidlig hållning en väl klädd man honom förbi. Timmermannen skyndade då fram till denne, och bad honom lemna upplys ning om myntets namn samt hvad det gällde, m. m. Herrn emottog myntet, betraktade det och sade derpå helt artigt: Det är ett franskt mynt och gäller 13 shbillings, (ungefär I rdr 22 sk. svenskt). Dermed stoppade herrn myntet i sin vestsicka. Timmermannen häpnade, och gjorde en åtbörd för att äterfå sitt silfvermynt, men den högtidlige herrn uppdrog med detsamma sitt adresskort och yttrade, alltid lika sörbindligt: ,min vän, bär är min adress, ni kan komma upp til mig i morgon och betala aresten, hvarelter han asflagsnade sig. Timmermannen, häröfver förbluffad, läste på adresskortet följande ord: Sir Charles Harriot, Advokat, Lyndhurst-Street, 66, Den stackars timmermannen visste ej att herrn var advokat, och att i England en sådan är enligt utfärdad taxa berättigad, att för besvarandet af hvarje, äfven den simplaste och mest tillsalliva fråga, såsom betalniog uppbära 5 shillings (4 rdr 28 sk. sv.) Den gyllene gåsen. Då den alskvärda hertiginnan af Northumberland för några år sedan besökte kontinenten, stannade hon engång på ett värdshus, Den gyllene gåsen, uti Franska Flandern; men emedan hon anlände sent och var något trött efter resan, befallte hon in blott en enkel aftonmåltid för sig och sin svit, som bestod af endast 5 personer. Om morgonen, då värden presenterade sin räkning, blef hennes sekreterare högst förvånad öfver den enormt tillskurna summan af Åsjorton louisdorer för aftonen. Förgäfves gjorde han invändningar; den listige flandraren kände hertiginnans frikostiga karakter och var bestämd. Penningarne blefvo följaktligen betalta. Då hertiginnan skulle resa, följde värden henne, som vanligt, till vagnen, och efter många komplimanger och tacksägelser, uttryckte han den önskan, att han måtte få äran af hennes nåds besök på dess återresa. Kanhända, jag kan ej så noga veta, cade hertiginnan med sin vanliga mildhet; men då måste det vara på ett vilkor, nemigen, att ni ej förvexlar mig med ert skylt.Spegeln. Spegeln uppfanns såsom bekant af E va, då hennes äldsta dotter Ada var sexton år gammal. En morgon, sedan båda gjort sin toilett, återkom Adam med hacka och Spade från fältet och tog sig en stunds ledighet. Ada var i dag serdeles ljur och blomstrande att påse och fadrens blick hvilade med välbehag på henne. Hon gick till mjölkkammaren, för att hemta sadren ett glas frisk mjölk. Då hon lemnat rummet, sade Adam till sin fru, under det han med synbart nöje såg efter dottren: Flickan blir verkligen rätt skön, hon påminner mig nu helt lifligt om dina unga dagar! Hade Adam sagt: ,om dina yngre dagar, så skulle möjligtvis Eva lätit sig nöja, men han sade ,om dina unga dagar-, och det var detsamma som: Du är nu gammal. Med dold harm tog hon till ordet och sade: ,,Påminner jag sjelf dig ej mera derom? Ser jag nu annorlunda ut, än förr 25 På det hela taget, sade Adam, ,är du väl ännu alltid densamma, som före fikonabladen, men vid närmare betraktande, skulle jag dock nästan tro, att du förändrat dig något litet. Det askall jag väl undersöka, sade Eva och började se surmulen ut. Adam hade icke mveken n ännn mindeae lact aft an LI. MH.