Rosen på Heden. Novell af M. Giörup. Öfversåttning från Danskan. (Forts. fr. N:o 87.) Ändtligen nalkades skiljsmessans ögonblick; plötsligt upphörde all sång och glädtighet och man blef allvarsam. Emilie kastade sig gråtande kring fadrens hals, äfven modren gret, och Therese förde ofta näsduken till sina ögon. Man steg i båten, fartyget hissade segel och gled med långsam fart ut ur hamnen. Då sällskapet kommit i land, gingo alla in på ,Langelinie för att så länge som möjligt följa ,Fortuna med ögonen. Hubert, som kände behof att vara ensam, aflägsnade sig och gick upp på ,Castelvolden, der han tog plats på en bänk. Ä Det var en vacker sommardag. Öfver Huberts hufvud qvittrade soglarne i trädens toppar, och under honom låg det sköna hafvet. Derborta utanför Tre Kronor gled ,Fortuna med fulla segel mot norr, hans blickar och tankar voro uteslutande fästade vid denna punkt, som blef allt mindre och mindre. Hvad var det för tankar, som rörde sig i hans inre? Det syntes honom, som skulle äfven han kunna vara lycklig på en dylik planka, om han på detta sätt kunde ensam styra ut i den vida verlden vid en älskad qvinnas sida. Hans fantasi föregycklade honom det herrliga i ett sådant lif, huru man, då man kom till ett fremmande land, aldrig vore allena, alltid hade en vän i lif och död, i glädje och sorg. Skeppet gled omkring en udde och försvann för hans ögon, och det förekom honom alldeles som hade en god vän lemnat honom. Med en suck reste han sig och gick hemåt. Men knappt hade han åter inkommit i stadens buller och trängsel, innan också dessa intryck försvunno och han utskrattade sig sjelf såsom en svärmare. Hemkommen fann han på sitt bord ett bref från en gammal onkel, som egde en herregård borta i Jutland. Brefvet innehöll en inbjudning att på någon tid göra ett besök hos gubben. Då det varit Huberts högsta önskan att tillbringa en del af sommaren på landet, mottog han med glädje bjudningen; men uppsköt dock, tillfölje af några enskilde angelägenheter, resan på en veckas tid. Bloch var mycket glad öfver sin rivals bortresa, men observerade dock till sin förargelse, att Therese under de sedna