engelska korrespondenterna, att dessa skottgropar åter måst utrymmas vid dagbräckningen.) Ryssarnes besäalhafvare blef vid detta tillfalle svärt sårad, hans närmste man i besalet dödad. Natten till d. 16 utfördes ett dylikt företag med lika framgång af en bataljon Zouaver emot en annan afdelning af dessa gropar. Samma natt afslogs ett utfall af Ryssarne på yttersta venstra flygeln af franska verken genom 2 kompanier af srämlingslegionen och 1 kompani jägare med sådant eftertryck, att fienden, ehuru han såsom vanligt sökte släpa med sig sina döde och sårade, qvarlemnade 29 lik på platsen och förlorade åtminstone en tredjedel af sitt hela manskap i döde och sårade. Till Moniteur de la Flotte skrifves under d. 24 Mars från Kamiesch: Ryssarnes försvarssystem inbegriper för ögonblicket 3 helt olika punkter: staden, Malakow-tornet och det förskansade lägret på norra sidan af hamnen, hvilket de förse med kanoner, liksom om de ville bereda sig en tillflykt för den händelse att staden måste utrymmas. Enligt nyligen tagna sängars utsago är helsotillståndet i Sebastopol alls icke tillfredsställande. Trupperna hållas i ständig rörelse. Alla dagar exerceras det på förmiddagen i batterierna. Eftermiddagen och natten äro egnade åt arbetena. — — — Våra raketer ha anstalt icke så liten skada i staden; en af dem har fallit ned i furst Mentschikows hus, der den dödat 2 ordonnanser; en annan har stuckit en liten ångbåt i brand. Man läser i Marseillerbladet Nouvelliste följande närmare beskrifning öfver den terräng, på hvilken nu företrädesvis kämpas framför Sebastopol: I början af Februari insåg man nödvändigheten att uppföra några batterier emot Malakow-tornet, hvilkas bestämmelse var att afleda ryska verkens eld från våra hufvudangreppspunkter. Dessa batterier hafva gjort andra nödvändiga och från batteri till batteri har man kommit till den nödvändigheten att på denna punkt börja en lika så fruktansvärd belägring som sjelfva stadens. Fienden, som kände att man slutligen gick honom skarpt på lifvet, bemäktigade sig med mycken skicklighet och käckhet mellanoch sidopositionerna, så att general Bosquet, som leder denna andra belägring, såg sig nödsakad att fullfölja 2:ne anfall på en gång, nemligen det till höger, i närheten af de första engelska belägringsverken, kalladt efter Victoriaredutten Victoria-anfallet och det till venster, kalladt kölhalningsanfallet och riktadt emot de af Ryssarne i senaste tider uppförda verken. Emot 2:ne vidsträckta, genom kölhalningsbugten skiljda kontraverk är nu belägrarnes lörnämsta verksamhet riktad. Man tänke sig en öppen hand; rummet emellan mellanfingret och ringfingret heter Karabelnaja-bugten, det emellan mellanfingret och pekfingret befintliga rummet är kölhalnings-bugten, det emellan ringoch lillfingret belägna rummet är den bugt, vid hvilken det emellan de engelska och äldre franska ansallsverken belägna fästet befinner sig; Sebastopolsviken sköljer singerspetsarne. På mellanfingret äger Victoria-anfallet rum, medan Malakow-tornet befinner sig på ringfingrets nagel. På pekfingret sker kölhalningsanfallet emot de väl bestyckade verken, belågna inemot fingrets första (bakersta) led. Fienden har fullföljt sina kontra-arbeten ända till pekfingrets mellersta led, som på terrängen är den punkt som beherrskar Malakowtornet och är känd under namnet af gröna kullen. Hade våra trupper i början besatt gröna kullen och högslätten vid kölhalningsbugten, skulle de ryska verken, Malakow-tornet inbegripet, varit i vår makt. Olyckligtvis har man för sent insett denna sanning; för att taga dessa nyss blottade, nu krönta och bestyckade positioner har andra korpsen sedan d. 23 Februari levererat en series hårdnackade och ärofulla nattstrider, som förorsaka våra bästa trupper smärtsamma förluster. Framför gröna kullen och på öfver 750 fot derifrån hade Ryssarne upprättat skottgropar, hvarifrån deras skarpskyttar gjorde våra arbetare afbräck. Häraf försinkades våra arbeten betydligt och oroades i verkligheten mera än genom Ryssarnes talrika och ofantliga kano ner, ty gevärselden är försarligare än kanonelden. För att avancera måste alltså dessa skottgropar tagas. De blefvo 10 gånger eröfrade och åter förlorade, tills de slutligen på morgonen d. 22 definitift förblefvo i vårt våld. Men när fienden såg våra arbeten framskrida rakt på gröna kullen, ville han hämma desamma och företog till den ändan natten emellan d. 22 och 23 ett utfall med 7000 man emot våra löpgrafvar, medan en annan kolonn af 5000 man ryckte uppför Karabelnaja-klyftan emellan oss och engelsmännen samt kringgick venstra flygeln af våra paralleller. Kor