Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1855, sida 1

seelser till last — så vidt han nemligen ej bry ter emot några former vid lysnins till åktenskal o. d. — att man väl må vara nyfiken att er fara hvilken förseelse det varit, som kunna ut: sätta professor Eberstein för ett dylikt straff Att professorn, oaktadt sitt presterliga kall, varit hetsig, retlig, hatfull och nedlåtit sig till et! pampslettoch skandalskrilveri, som föga ägnar någon rättskaffens och hyfsad person och alldraminst en man i hans ställning, allt detta har man haft sig nogsamt bekant. Men så: dant utgör dock svårligen något juridiskt giltigt skäl för hans afsättande. Visserligen känner man ock att högvördiga domkapitlet i Lund ej låter genera sig af juridiska föreskrifter, utan handlar på egen hand, med en förvånande le: dighet, men då det gällt ingenting mindre än en medbroders afsattning, så måste man väl förutsätta en viss tveksamhet hos samma domkapitel, att handla utan stöd af gällande lag, äsven om samma medbroder vore än så förhatad. Det skall bli af intresse att erfara de när: mare omständigheterna i detta mål. Under tiden meddela vi en till Öresundsposten insänd uppsats, hvilken likväl synes vara hållen alltföi partisk till urskuldande af prof. Eberstein. Den. na uppsats lyder sålunda: Det i sitt slag oerhörda tilltag, Lunds domkapite ansett tillständigt tillåta sig mot sin gamle vedersa kare, professor Eberstein, bar öfverallt väckt en pinsam sensation. Det är en märkvärdig förblindelse, som tycks ha slagit alla Lundensiska myndigheter, jemt hugga de i vädret och fäkta med en ifver, som är värdig vack rare bemödanden. För att icke tala om alla de snygga saker Fäderneslandet haft att förtälja om de hög: lärde, välförståndige och vidt berömde herrarne, vilja vi endast hålla oss till officiella handlingar för att vi sa hurusom sjelfva luften i det urgamla Lund tycks medföra något för myndigheternas sinne så bedöfvande och synen så omtöcknande ett en profet om Saxos stac bestämdt skulle utropa: tiden är hardt när. Knappt bade Fäderna gjort sig ryktbara genom en alltför käne relegation på grunder, dem endast ett konsistorium kunde utspekulera, förrän justitie-ombudsmannen ge nast anklagar dem och med eftertryck fordrar att de skola plikta och bestämdt plikta, emedan pungen, som bekant är ett af de få ställen der de högvise kunnt träffas. Vidare när rådhusrätten, i förening med en äkta Lun densisk jury, olagligen förklarat en bekant skrifställar ansvarig och äfven fällt honom för en i allo sannings enlig uppsats; kommer så hofrätten, vräker procedurer och frikänner den fällde. 1) Det är endast kort tid sedan det behagade domka pitlet att till varning m. m. inkalla en stackars bondt från Göinge härad, hvars förbrytelse endast bestod deri att psalmer blifvit sjungna och bön hållen i han: hus. För detta s. k. brott skrapades den arme mannen si att han trodde sig redan vara i skärselden. För de onödiga besväret har emellertid domkapitlet blifvit böt fällat, och det är endast genom den vanliga reträtten klagan hos K. M., böternas utkräfvande blifvit upp skjutet. Otaliga liknande drag skulle kunna anföras om de Lundensiske lärdes lagklokhet. Det är nu samma domstol som förklarat prof. Eber: stein skiljd från embetet. Som utslaget ännu icke är offlcielt kungjordt, kar endast anföras hvad som berättelsevis deraf är kändt Domkapitlet har ansett tjenligt att tilldela E. 3:dje var ningsgraden och omedelbart derefter afsatt honom Som skäl, emedan sådana i hvarje utslag måste finnas uppgifvas dels processlystnad, dels att E. skulle hand gripligen tillrättavisat en okynnig bondpojke, då den. ne tillställde upptåg vid ett läsförhör. Först tre år ef ter tillrättavisningen föll det pojkens far in att (af egen drift?) beklaga sig deröfver! Det är ej länge se: dan en annan kyrkoherde, för en minst två gånge 1) Och har endast lemnat ett fiskaliskt åtal mo rådhusrätten öfrigt att önska.