Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1855, sida 1

det bättre. Genom att betrakta kaptenen och Emilie, hade hans åsigter med afseende på en förbindelse utan kärlek rubbats nåsot; han tänkte i sitt sinne att doktorn måhända ändå under vissa vilkor kunde ha rätt, och att antingen man gifte sig på. det ena eller andra sättet, så hade det dock sina goda sidor, men att det berodde på hvars och ens individuella åsigter och lust till giftermål; han hade — Gud vare lofvad, tänkte han — ännu ej! sörsport någon sådan lust. — Han afbröts i sina betraktelser af grosshandlaren, som utbrast: — Nej hör på nu, mitt nyförlofvade herrskap, J skolen ej så der hålla ert intressanta samtal för er sjelfva, låt äfven oss andre få något godt deraf. — Gerna, svarade kaptenen; vi talade om att Emilie, när hon blifvit min hustru, skulle följa mig på mina resor. i — Hvad behagas? Vill du ta henne ifrån oss? Jag tye ker det kan vara nog att vara ängslig för dig, då du är borta; det skulle bli alldeles för mycket om flickan äfven är det. — Ja, jag vill ej ta henne ifrån er, men hon vill Jell gerna följa mig. — Vill hon det? — Min gode far, det skall säkert falla mig svårt att skiljas från dig och er alla der hemma, men jag anser att min pligt bjuder mig att vara hos min man. — Det är förnuftigt taladt, du är en bra flicka. Men jag mister dig ogerna; du har förljufvat mången stund för mig. Jag minnes så väl hur du som litet barn om aftonen kom in på kontoret till mig, för att ro i lära dina lexor och bad mig förhöra dig, och du kunde dem nästan alltid, medan Therese deremot for öfver dem med harfoten. Och sedan du och din syster växt upp, var det du som skötte vårt hushåll och dervid sparade mången skilling för mig, och... — Då jag är borta, skall Therese trada i mitt ställe. — Therese är en god flicka, men det kommer hon likväl ej att göra, af det enkla skäl, att hon ej kan det. En sparsam husbållning har aldrig hört till hennes dygder. Hon är mer verldsdam, och hvad som synes dig riktigt, torde måhända förekomma henne småaktigt. Jag undrar just hvad hon och min hustru skola säga, då de få veta att du vill lemna oss. — Det skola de säkert ej tycka serdeles om, sade Hubert; ja icke ens gilla. — Jag tror det nästan sjelf; de äro icke vana vid resignation, ehuru det är en stor dygd hos qvinnan. i — Ja, helt visst! utbrast låkaren. Hvad är mannens ka