Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1855, sida 1

nare grymt hämnas detta förräderi. Så har det gått med mig; jag bär i mitt bröst en orm, som skall gnaga på mitt hjerta intill min graf. — Och härmed är historien slut, och som klockan nu är nära 1, tar jag mig friheten att säga godnatt! Tredje Kapitlet. Den händelse, att en ung flicka fallit en herre om halsen, glömmer ifrågavarande herre ej så lätt, och Huberts tankar voro under de påföljande dagarne ofta sysselsatta med mamsell Therese. Visserligen kände han ryktet, att hon skulle vara förlofvad med Bloch, men vid närmare eftertanke fann han, alt det hade föga sannolikhet för sig; deremot erinrade han sig månget ord och mången liten handling af mamsell Stokberg, som syntes antyda, att han icke var henne likgiltig. Han öfvervägde inom sig de möjliga fördelarne af en förbindelse med denna flicka, och log åt läkarens ord, dock syntes det honom att de festa skälen voro emot, ty hans frihetskärlek var starkare än hans böjelse för vällefnad; dessutom — tänkte han — om du en gång längre fram får lust att gifta dig, så finnas rika unga flickor nog som taga dig; ty det täcka könet svärmar ju nu för tiden mycket för att ingå äktenskap med gamla stadiga män, och det tviflar jag icke på att jag en gång med tiden skall bli. — Men vid hans besök i grosshandlarens hus visade Therese allt tydligare och tydligare att hon utvalt Hubert till sin riddare, och herr Bloch var alldeles förtviflad deröfver. Han anförtrodde sina iakttagelser åt frun med det tillägg, att om Hubert verkligen hyste några afsigter, så gällde dessa pengarne och ej flickan. Emilie var närvarande, och försvarade med värme de frånvarande, men hennes mor blef långt ifrån lugnad, och då hon ansåg sig sjelf för högst skarpsinnig, förbjöd hon tillsvidare allt tal om denna sak, intilldess hon sett med egna ögon. I Huberts uppförande fann hon emellertid intet, som kunde väcka någon förargelse, och Therese, som af sin syster blifvit underrättad om allt, förstod äfven att dölja sina känslor. (korts.)