Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1855, sida 1

månens biständ. Dess innehåll harmonierar, i sanning, föga med det fredliga språket i Nesselrodes noter och är ej eller synnerligen egnadt att styrka de fredsförhoppningar, som man börjat fatta i vestra Europa. Uppmaningen lyder som följer: I Guds Faders, Sons, och den Helige Andes namn! Amen! I kraft af den nåd, gåfva och makt, som af den högste själaherden, vår herre Jesus Christus, är den tilldelad, kallar den allra heligaste dirigerande synoden för alla ryssar alla rättroende barn af den ortodoxa ryska kyrkan till sig. Kyrkans herre, vår återlösare Jesus Christus, och den i honom lefvande gudomliga nåden, andens gif. vare och vår herre Jesu Christi fader, som är den rätte fadren för allt, som kallas barn i himmelen och på jorden (Eph. 3: 155, den i treenigheten törherrligade Guden skänke eder, kyrkans barn, sin välsig nelse för eder under den nuvarande striden öfverallt ådagalagde heliga och Gudi välbehagliga ifver för tron, bängifvenhet för den kejserliga tronen och kärleken till det rättrogna fäderneslandet, och erinrar sig alltid de osser. som j bragt honom. Det är eder bekant huru orättfärdigt detta krig är börjadt emot vårt fädernesland, derföre att den store herren och kejsaren. Nikolaus Pawlowitsch, välsignad och prisad i åminnelse, i öfverensstämmelse med sin pligt såsom beskyddare för den rätta tron, fordrade af ottomaniska Porten upprätthållandet af den heliga österländska kyrkans af densamma kränkta rättigheter och våra kristna trosbröders befrielse från tunga lidanden. Likaledes är det bekant att det kristna korsets fiender till allmän förvåning funnit ett stöd i tvenne vestra makter, som kalla sig kristna, och som, utan att på något sätt vara förnärmade af Ryssland, med hårdaackenhet inbryta öfver dess gränser med eld och svärd. Deras härar hafva, liksom de otrogna, skändat vår tros helgedomar; den stora sabbatsdagen, de heligaste timmer till bön vid Herrans graf hafva de valt för ett anfall på den af Gud räddade staden Odessa; derpå hafva de på helgerånares vis störtat sig osver det fredliga klostret Scholowez, de hafva förstört Guds hus i de vid kusten liggande obeskyddade stä derna och hafva icke blygts för att röfva och ödelägga de stackars värnlosa invånarnes egendomar. Men till följd af Guds vilja, han som är rättfärdighetens stora starka förkämpe, hafva fiendens missgerningar blifvit utan frukt för honom: i deras talrika nederlag, i de fruktansvärda stormarne i Svarta hafvet, hvilka ödelagt deras fartyg, och i de dödliga sjukdomar som bortryckt deras härar, har verkningen visat sig af den allsmåktige Gudens hand, som strider med oss. Det oaktadt samla fienderna, förbittrade öfver sina härars undergång, nya och talrikare, söka att vidare utbreda sitt laglösa förbund och rusta sig till ett nytt fientligt infall i det ryska landet. Till dess säkerhet bar ett förökande af försvarsstyrkan vid det temporära landtvärnet blifvit nödvändigt. Genom hans, den smordes mun, hvilken redan bortgått till de himmelska trakterna, har Gud uppfordrat vårt fädernesland till nya uppoffringar och nya bedrifter. Ryssland har icke sökt detta krig, det bar blifvit utmanadt till striden. Låt Herrens vilja då ske — Han år emot upphofsmannen! Vi ha den tro och för tröstan, att ban, som sagt: ,Jag skall bygga min församling, och helvetes portar skola icke bli henne osvermägtige (Math. 16: 18), äfven sjelf vill kämpa för sin heliga kyrka och beskydda och rädda henne. Vi ha den tron och förtröstan, att Han som leder konungarnes hjertan såsom vattubäckar och böjer dem hvart ban vill (Ordspr. B. 21: 1) till lycka för sin kyrka sjelf vill leda vår ollrafrommaste, allrasuveränaste sto ra herre och kejsare öfver alla ryssar, Alexander Nikolaiwitschs hjerta och bistå honom, beskydda honom och kröna honom med sin välgörande välsignelse. Vi ba den tro och förtröstan, att han, som saststallt gränsen för de jordiska furstarnes länder och utvalt det ryska rikets landamåren till hem för sin heliga kyrka sjelf skall förkunna sin dom 5öfrver alla onda grannar, som antasta hans orsvedela (Jer. 12: 14). Skynden då i denna tro och förtröstan älskelige barn as kyrkan och fosterlandet att uppfylla edert heliga kall! ,Frukter eder icke för dem: tänker uppå den stora förskräcklige Herren och strider för edra bröder, söner, döttrar, hustrur och hus. (Nehem. 4: 14). ,De förlåta sig på sin stora makt och vilja dräpå och skinna oss, våra hustrur och barn; men vi måste värja oss och strida för vårt lif och för vår lag; derföre skall Gud nederlägga dem för våra ögon. (I Maccao. 3: 20). ,Vår Gud varder för oss stridandes(Nehem. 4: 20). Rättrogne Ryssar! Inom gränserna af vårt sädernesland äro kyrkorna hotade att vanäras af fienden. J skolen icke, så länge j lefven, tillåta, att modren för edra själar blir kränkt; eder lyckas borgen, beskyddarinnan af eder tro, den enda saliggörande tron, utan hvilken ingen kan skåda det himmelska riket. Eara förfäder ha under den oförgätlige furst Dmitrii Doaskii med sitt blod tillkopt sig de ryska ländernas frihet från vantron och Pascharsi och Minin ha räddat den sanna tron och den rättmätiga furstliga tronen. Edra förfäder ha under Alexander, välsignad i åminnelse, försvarat landet mot främmande folkslags ofantliga härar. Eder förestår nu elt dylikt heligt verk, och j skolen visa eder detsamma vårdige. Uti edert, j godsegare, rörande tillkännagifvande af edra känslor för monarken, i edra högtidliga loften : ratt bringa Gud, thronen och fäderneslandet hela eder förmögenhet, ja sjelfva lifvet till offer igenkänna vi alla med glädje det gamla rättroende hjeltemodets anda. Må den allrahögstes välsignelse ledsaga eder i uppfyllandet af eder pligt och må edra nya hjellebragder i spetsen för kämparne ånyo inprägla i nationens erinring att Pascharsis anda är eder ärfda adel. J borgare, från urminnes tider fästade vid religionen och furstarne, må i eder korporation Minins anda resa sig med dubbel beredvillighet till offer för fäderneslandets väl, — denna kraftens och ifverns anda för våra fäders lag, för det heliga gudomliga verket. Invånare i landtståder och köpingar, väpnen eder till värn för kyrkan, tronen och fåderneslandet! Ställen det fasta ryska bröstet, i hvilket hjertat klappar med hängifvenhet för fädrens tro och den rättrogna sjelfberrskaren, emot de ärelösa skarorna. Men då j förbereden eder för striden, så sätten först eder hela lit till Gud, som förlänar dem, hvilka utföra bans vilja oöfvervinnerlig kraft, och betänken att den största skräck för fienden är eder rätta tro, edert rena SAM Vefa adar . ao a