— — — med detta ultimatum och att, om de ryske lullmaktige icke antaga det, underhandlingarne genast skulle afbrytas. Underrattelserna från Paris af d. 31 Mars ölverensstämma till alla delar med dessa de engelska tidningarnes uppgifter. Derjemte gick den 31 i Paris ett rykte att Drouin de Lhuys på sin resa till Wien skulle taga vägen genom Berlin och der uppehålla sig några dagar, så att han först d. 7 skulle anlända till Wien. I Paris tycktes mängden, enligt den skildring LIndep. belge lemnar af situationen derstades, fortfarande hylla den meningen att ut sigterna voro mera fredliga än krigiska. Den motsatta åsigten räknade dock derstädes säkerligen äfven många anhängare. BörsenhalI les! pariserkorrespondent skrifver att 3:dje punkten bildar en gordisk knut, som blott svärdet förmår lösa. Med det kända inflytande som tidningspressen eger i England, är det ej utan sin stora betydelse, att engelska tianingarne nu börja valdeligen dundra emot ministeren, som de anklaga att laga till en för England vanhederlig fred, och såsom sådan anse de en fred, som afslutas, innan Englands vapen hämnats för sina missöden på Krim. En af LInd.p. belges pariserkorrespondenter berattar, att preussiske generalen Wedell medför från Paris ett egenhändigt bref från kejsar Napoleon till konung Fredrik Wilhelm. Ofver Marseille har man underrättelser från Konstantinopel af d. 22 Mars. Detajjer af interesse saknas icke, men någonting af egentlig vigt medför likväl icke denna post. I Konstantinopel gick ett rykte, att sultanen skulle åtfölja kejsar Napoleon till Krim. Den 18 Mars undertecknades turkiske utrikesministern Ali Paschas fullmakt såsom Portens andre fullmäktige vid Wienerkonferenserna; men ännu d. 22 var han ej afrest till sin bestämmelse. Stora och vigtiga operationer antagas temligen allmänt vara nära förestående på Krim. Såsom man inhemtat af de senaste underrättelserna kappas Ryssarne och de allierade om att visa största energien, de förre i försvaret, de senare i anfallet. På samma gång som man befäster sig sjelf, söker man ömsesidigt förstöra fiendens motarbeten. Uti denna afsigt mångdubbla Ryssarne sina utfall. En notis säger, att de från d. 13 till d. 18 Mars, således på 5 dygn, icke verkställt mindre än 4 sådana. De aliierade å sin sida angripa eftertryckligt de nya försvarsverk, som Ryssarne uppföra framför Sebastopols befästningar. Å båda sidor utvecklas mycken tapperhet. Å båda sidor berömmer man sig älven af att lyckas uti försöken att förstöra fiendens arbeten. Vi hafva redan en gång anmärkt, att på senaste tiden motsägelserna emellan Ryssarnes och de allierades berättelser blifvit större än någonsin tillförne under hela fälttåget. Den mest mordiska af dessa strider synes hafva varit den, som egt rum natten till d. 23 och rörande hvilken telegrafen redan meddelat oss utdrag så väl ur Osten-Sackens som Canroberts berättelse. Dessa berättelser tycks vara så stridiga som möjl gt. Ryssarne voro de angripande, ty de gjorde ett utfall för att förstöra Fransmännens arbeten emot ryska verket Kamschatka. Enligt Osten-Sackens rapport skulle Ryssarne lyckats i sitt förehafvande, men mycket blod slutit å ömse sidor. Enligt Canroberts berättelse hade Ryssarne blifvit estertryckligt tillbakaslagne och tillsogats en förlust af 2000 man, under det Fransmannens blott utgjorde 600. Engelska tidningarne börja nu mycket sysselsätta sig med franska kejsarparets väntade besök i England. Dess ankomst synes vara beramad till den 16 dennes; men under det Court Journal säger, att besöket ej kommer att räcka längre än 3:ne dagar, försäkrar Morning Chronicle det skola vara i sjorton dagar. Utom det att Court Journal i sådana saker bör vara bättre underrättad än M. ) Chronicle, låter det förstnämnda bladets uppgift vida sannolikare, än det sistnämndas. Österrikiska regeringen har, enligt hvad det under d. 28 Mars skrifves från Wien till Köl. Zeitung, ratificerat den i Milano afslutade öfverenskommelsen till biläggande af stridigheterna med kanton Tessin. Inom 14 dagar väntade man att se gränsspärrningen fullkomligt upphäfd. Spanska regeringen har gjort en kabinettsfråga af antagandet utaf det lagförslag, hvilket förbjuder nationalgardet att sysselsätta sig med politiska öfverläggningar.